- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1894 /
127

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

böljade det röra sig bland en hop hudar och trasor i étt hörn
af stugans enda rum, och nu visade sig én syn, som, om vi
haft damer med i värt sällskap, helt säkert hade drifvit dem
alla på flykten, — en syn som, från en annan sida sedt, var
väl ägnad att illustrera berättelsen om den fattige Lazarus.
Ur trasbyltet höjde sig först ett mumieartadt hufvud med
tof-vigt hår och förvildddt skägg, som stirrade emot oss med
glasartade, uttryckslösa ögon. Allt efter som ägaren af détta
hufvud sedan reste sig upp från liggande till sittande ställning,
föllo trasorna åt sidan och blottade den nästan fullständigt
nakna gestalten af en jämmerligt utmärglad gubbe.

Det var den hjälplösa ålderdomen i dess mest rörande
skepnad. Gubben var, enligt egen uppgift, 96 år gammal och sedan
flere år tillbaka fullständigt blind. Men minnet och öfriga
själsförmögenbeter tycktes, att döma af hans rediga samtal,
ännu befinna sig i orubbadt skick. Hans tal rörde sig mest
omkring andliga ämnen, och hvad som mest tycktes sysselsätta
den gamles tankar var åstundan att komma i åtnjutande af
nattvarden, som han icke varit i tillfälle ätt begå på 12 år.
Under sina samtal föll han ofta i ett exstatiskt tillstånd,
hvarunder han alldeles glömde sin omgifning och i predikoton höll
långa monologer, men detta föreföll mig icke bero af någon
sinnesslöhet, utan var tvivelsutan eri vanlig yttring af deri i
dessa nordliga bygder ännu fortlefvande laestadianismén.

Sedan vi af de fattiga människorna blifvit undfägnade mfed
kaffe, fortsatte vi vår färd och anlände sent på kvällen till
Åttoluokte, där vi tillbragte en sömnlös natt, J-öf för myriader
myggor, i det af alla turister i dessa farvatten välkända
»hotellet». För att emellertid icke öfriga turister skola erhålla
en allt för storartad föreställning om hotellväsendets utveckling
på denna turistled, måste jag upplysa om, att hotellet i fråga
utgöres af en gammal, rucklig stuga, som ägaren upplåtit till
resandes förfogande. Mat, sängkläder och uppassning får man
naturligtvis bestå sig själf. Litet mjölk kan man få köpa på
platsen, äfvensom fisk, och för goda ord och litet tobak kan
man väl också af »hotellvärden» få låna en renhud att ligga på.

Vid besök af turister utbjudes härstädes vanligen en del
lappkuriosa, såsom fjällstafvar, piprensare af ben, tråd af rensenor
m. m., äfvensom fogelägg och kranier, de senare dock opreparerade.

* *

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:51:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1894/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free