- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1894 /
129

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Här hade vi nu haft godt tillfälle att tillgodogöra oss
mången förlorad softimme, men blåsten, som visserligen hade det
goda med sig, att han befriade oss från myggen, var allt för
kall, för att vi skulle kunnat njuta någon ostörd sömn. Vi
underhöllo visserligen hela tiden en stockeld, men kröp man
åter för nära denna, så besvärade röken. För att erhålla någon
omväxling i enformigheten företog jag tillsammans med en
utaf sällskapet en liten utflykt inåt landet. Skogsbeståndet,’
som på sina ställen utefter Stora Lulevattens stränder är ganska
jämnt och vackert, var här mycket glest och af dålig växt. Ett
par kilometer från stranden vidtog den kala bergsryggen.

Vild och storslagen var utsikten från vår stormiga udde.
Den i och för sig imponerande anblicken af den stormupprörda
sjön med sina hvita vågkammar förhöjdes ännu mer af det
storslagna högf]ällspanoramat i fonden. Den mörka strimma
af skog, som långt borta i fjärran åtskilde fjäll och sjö,
förtonade nästan i julidageras skymmande solrök, så att vågornas
hvita skum och Qällens snö för åskådarens öga gingo i ett
Och öfver detta majestätiska landskap rullade nu
midnattssolen sitt eldklot.

Det var en sällsamt främmande syn att se solen beskrifva
sin bana nästan i horisontel riktning. Ju mer hon nalkades
den norra horisonten, desto större blef min spänning vid
tanken på, huruvida jag nu — för första gången — skulle få se
det underbara fenomenet fullständigt, och detta utan att
behöfva bestiga något börg. Mina blickar irrade oafbrutet mellan
solen och klockan. Denna visade nu 11, och solskifvans nedre
rand hade icke långt till horisonten. Lyckligtvis utbredde sig
just i denna riktning en af dessa lågländta sumptrakter, hvarpå
Gellivara socken är så rik.

Men se, hur brådt hon har i sitt lopp, denna gyllene ruta!
Klockan är nu endast V2 12, och hon närmar sig redan med
ilande fart det där berget där borta!

Det svartnar för ögat. Bländad, som man nu i timtal
varit af de horisontela solstrålames glitter öfver de rörliga
vågorna, blir det fullständig natt för ögat, när nu solen med ens
gömmer sig bakom berget. — Farväl, min glada förhoppning!

Men se — det börjar ljusna på andra sidan berget! Och
kort därpå träder åter solen fram 1 all sin glans för mina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:51:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1894/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free