Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blickar. Klockan fattas ännu 10 minuter i tolf. — Hurra 1 Så
har jag då för första gången i mitt lif sett midnattssolen —
natten mellan den 1 och 2 juli 1893. Hvad betyder då en
12 timmars fångenskap på en öde strand af Stora Lule vatten 1
Sjön var ännu i uppror; dock ville det synas, som om
stormens värsta raseri hade lagt sig. Lappen försäkrade nu,
att det icke vore förenadt med någon fara att gifva sig ut och
sätta rak kurs på Kaltisluokte, tvärs öfver den br^da viken.
Dock ville han härvidlag ingalunda vara den bestämmande,
ifall jag på minsta sätt vore rädd.
Jag satte emellertid fullkomligt förtroende till detta
naturbarns uppöfvade omdömesförmåga beträffande väder och vind.
Och det kunde jag också tryggt göra. Ju längre båten gled
ut på den i midnattssolens trolska belysning glittrande
vattenytan, desto mindre blefvo vågorna, och när vi landade vid
Kaltisluokle, var sjön fullkomligt lugn.
På långa trästänger, uppburna af i vattnet nedslagna pfilar,
hängde här en ofantligt stor not, flere famnar från land. Jag
förmodar, att detta fiskarlappens värdefullaste redskap hade
fått sin plats så långt ut i vattnet för att vara skyddadt mot
kreaturens angrepp.
Fastän klockan var mellan 1 och 2 på natten, hade folket
ännu ej gått till hvila. De hade nyss kommit hem från sitt
fiske. Detta var en mycket gynnsam sakernas ställning för
oss, som sålunda utån besvär och tidsutdräkt med väckning
fingo anförtro våra trötta lemmar åt sömnen. Medan den oss
åtföljande lappen sträckte ut sig på golfvet i den redan af
familjens medlemmar öfverfyllda stugan, fingo vi svenskar oss
anvisad sofplats i en bod, där fjällapparne för sommaren hade
inhyst sina renhudar och öfriga pelsvaror. Där sofvo vi
förträffligt på de mjuka hudarne. Oaktadt så väl tak som väggar
voro mycket glesa, voro vi dock skonade för myggen, hvilket
jag icke kan förklara på annat sätt, än att han måtte sky
lukten af lapparnes pelsvaror. — Den lukten kan man för resten
sky utån att vara mygg.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
