Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
käringar hade det för icke länge sedan funnits i Lillherrdal;
mänga, som ingen misstänkte därför, voro i verkligheten
sädana. En namngifven ännu lefvande gubbe vore odöpt, icke
af baptistiska betänkligheter, utan emedan hans gumor, en
hemlig trollpacka, aldrig burit fram gossen till dopet, utan i stället
låtit prästen döpa en — löfruska. Mycket’af mannens högre
vetande, oss beredvilligt meddeladt, måste här förbigås.
En medhafd matsäck smakar här bra, kryddad af den
friska luften och den ovanliga ansträngningen. På platsen
finnes endast fattigt folk, hvadan vi där ej kunna vänta nftgon
förplägning. Vår hvilostad för natten fä vi i en liten ratt
snuskig kammare med getter och annat Dkvickfä* under samma
tak, om också inom skilda väggar. Följande morgon, sedan vi
inmundigat vår frukost, samtidigt njutande af den komiska
synen af ett par bockar, som i afmätt takt stångades, begifva
vi oss vidare, alltjämt följande Härje-åns norra strand, som här
var mycket tvärbrant. Äfven under denna dagsled äro
människoboningarna tunnsådda. Dagen förut hade vi endast sett
tvenne enstaka gårdar, belägna ett stycke på hvar sin sida af
Härje-ån. Äfven nu få vi rida en dryg mil, innan vi nå
närmaste station, Storhärjeåvatten, ett ytterst anspråklöst nybygge,
där vi dock välfagnades med färska foreller samt flötgröt,
Härje-dalingens läckraste rätt, beredd af grädde och hvetemjöl. En
andaktsstund hålles här med ett kort husförhör. Men här är
icke vår dagsresa Slut. Åter till hästi Vi följa troget Härje-ån,
som blir allt smalare och vattenfattigare, ju längre upp vi komma.
Se där synes Löfhögen och där bakom fjällen, hvilka förut
endast då och då skymtat fram mellan träden 1 De utbreda
sig i en väldig måssa framför oss, ja, rundtomkring oss utsända
de sina långa armar; det kommer öfver oss en känsla, som om
vi hotades att bli DbergtagnaD. Men solen dalar, i afton kunna
vi ej ge oss Dtill fjälls», utan få vara glada att stiga in under
Löfhögens tak och se hvad huset kan förmå.
DMatmoraD tyckes vara den, som har mest att säga i huset,
ty hon visar sig ytterst pratför, medan mannen förhåller sig
desto tystare. Den nykomne gästen bjudes i dessa trakter
ge-menligen en jättelik träbunke med mjölk, hvarur man f&r
dricka direkt, utan förmedling af ett glas eller annat mindre
kärl. Så ock här. För den ovane är det litet kinkigt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
