Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
luften tonerna af »Mandom, mod och morske män», »I Dalarne
bodde, i Dalarne bo»; hit föres på vindens vingar minnet af
Engelbrekts, af Gustaf Vasas kämpadater; sköna hågkomster
af hvad barnet och ynglingen lärt och läst om vårt fosterlands
hjältar, om dess siare och skalder och af desamma uppstiga
som ångande blomsterdofter från dalen, från »Dalarna», från
hela det land jag hade under fotterna, uppstiga såsom vittnen
också de om det lif, som rört och rör sig därnere, än brusande
likt storm i kamp och fäjd, än stilla framvällande som källans
vatten i tider af fred och rolighet.
Men vi hasta vidare. På en annan betydligt lägre kulle
påträffa vi den vackra dufkullan (Trientalis europsea) växande
på öfversta hjässan. Äfven flerestädes eljes på fjällen observera
vi denna växt, som vi hitintills trott endast trifvas i Bkogar
och lundar. — I Löfhögen hamna vi för natten. Mor i huset
möter oss, lika språksam som alltid. Med de knubbiga
händerna i sidorna, pipan rykande i mungipan, kommer hon
rul-tande och bjuder oss välkommen åter. Hennes svada brister
genast loss: För ett tjugutal år sedan följde hon i september
»magister» H. öfver fjället. Det var mörkt och blåste. När
de kommo fram till Fjätdalen — han hade haft samma ärende
som vi — snafvade H. på den höga tröskeln och höll på att
göra en riktigt löjeväckande entré, om inte hon passat på och
hållit honom i rockskörtet. Hon hade varit klockare åt honom,
nu vore rösten förbi, men annat hade varit då. För att visa, att
hon dock ännu hade kvar en del röstresurser, stämmer hon upp
någon melodi med stark, men sträf altröst för att sedan återgå
till att i fortlöpande följd skildra scener och tilldragelser ur
den värld, hvari hon lefvat och dådkraftigt ingripit. Visst
hade hon sina svagheter, gumman, men jag erinrar mig henne
dock med rätt mycken sympati och med skyldig erkänsla för
hennes välvilliga omvårdnad om min person.
För den återstående delen af hemfärden valde vi en annan
led än den, vi följt på bortvägen, och som löpt uppefter Härje-ån.
Vi togo nu en något nordligare väg. Lillhärjeåbygget blef vår
nästa station, V2 mil från Löfhögen, och här blef oss så godt
att vara, att vi lågo där öfver 2 nätter. Denna bondgård, utan
jämförelse den mest välburgna vi inom socknen under resan
påträffat, kan både hvad beträffar husens yttre och inre godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
