Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Friluftslif i Bergslagen.
Det var i »Ljusnarsbergs församliugp, i augusti månad.
Vid Slälldalens station, där Frövi-Ludvika och Bergslagernas
järnvägar mötas för att sedan göra sällskap upp till Ludvika,
steg undertecknad upp på tåget, som gick* norrut, för att med
Bergslags Hörken till utgångspunkt börja en skogspromenad.
Denna station ligger vid en vik af sjön Norra Hörken, på
hvars nordligaste strand byn Sjöändan, som var målet för
min dagsled, är belägen.
Jag lyckades få tag i en man därifrån som varit nere och
sålt potatis och nu stod redo att begifva sig hem igen. Han
hette Sjöberg och hade en ny, präktig eka.
Oaktadt skarpa regnskurar fallit och det ännu duggade,
ville Sjöberg i väg och jag med.
Vädret höll sig rätt bra, medan vi krånglade oss fram i
den smala, krokiga älfven, en gren af Arbogaån, Hörksalfven
benämnd efter sjöarne Norra och Södra Hörken. Men
himmeln tyckte visst, att det var alldeles för litet vatten både
i sjön och i älfven, och att där behöfdes påfyllning. Denna
inställde sig också på allvar, så snart vi kommit ut på öppna
sjön. Man brukar tala om spön i backen. Den bilden passar
icke här. Snarare såg sjön ut som om den varit pliggad med
ispiggar, i ty att regnstrålarne återstudsade från vattenytan och
reste sig i vädret tätt, tätt, tätt vid sidan af hvarandra.
Södra delen af sjön heter Kyrkviken.
Detta namn ledde mina tankar tillbaka till för länge sedan
1 gångna tider, då de tunnsådda invånarne i dessa obygder
ännu räknades tillhöra Dalarne och hade sita sockenkyrka i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
