Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men icke förty ansågo de, att de bodde alldeles för trångt.
De kommo i delo om fiskvattnet: Mårten hotade Grills med
sin bössa; denne sprang då hem efter sin och sköt Mårten
ihjäl samt begrof honom på holmen, som däraf fått namnet
Mårtens holme.
Minnet af detta illdåd dök upp hos mig. Men nu var
allt lugnt och fredligt; endast regnets spetskulor ansatte oss
och vår farkost. Sjön var alldeles lugn, tills vi passerat
bergsmansgården Stora sten och hade Örtjärnsviken till höger. Då
tog vinden i och rätt pigga vågor började resa sina ryggar i
vädret; men Sjöberg var eil snäll roddare, och färden gick
undan äfven i motvind. Hörksnäs, som ligger på en udde,
där örtjärnsviken öppnar sig ut i -sjön, skulle aldrig ha förrådt
sin tillvaro, hade icke en nytimrad ladugårdsvägg blänkt fram
genom vattengardinen. Där ofvanför rätt in i viken visste
jag, att Örtjämsberget lyfter sin kullriga hjässa 1 500 fot öfver
hafvet. Detta är en punkt, som resande, hvilka färdas förbi
Grängesberg, icke böra glömma att besöka. Utsikten därifrån
är storslagen, och det går lätt att komma dit från Grängesberg.
Vägen är bara Va mil.
Vid framkomsten till Sjöändan förplägades jag på bästa
vis af Sjöbergs moran och erhöll natthärberge i skolhuset.
Följande morgon roddes jag af Sjöbergs morans måg, som
var skomakare, öfver Lertjärn, en vinkelformig vik af Norra
Hörken, som på västra sidan sköljer den landtunga, på hvilken
Sjöändan är belägen. Så mycket hann jag se, innan jag
lämnade platsen, att dess fattiga invånare i sina grå, torfbeklädda
kojor bo vackert med sjö på tre sidor öch gröna, buktande
höjder där bakom.
Medän vi voro på sjön, hann himmelen klarna någorlunda.
Molnen voro icke landfasta, och västanvinden, som var
ganska skarp, ref och slet i dem allt hvad han förmådde och
lyckades slutligen blotta det där underbart rena, vackra blå,
som vi alla känna. Jag landsattes i en bukt vid tjärnens
västra ände. På den höga strandbädden längst in i viken lågo
ett par öfvergifna kojor. Här var för icke så länge sedan en
rätt liflig trafik, då malm från Yxsjö koppargrufva fördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
