- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1894 /
186

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skäligen långt afstånd ifrån hvarandra och titta öfver åt andra
sidan älfven, där en motsvarande sluttning uppbär enstaka
gårdar. Här i byn är öfver allt lummigt, grönt och vackert.

En man, som höll på att bygga sig en ny stuga, stod i
den gamlas dörr och bjöd mig att hvila en stund vid en kopp
kaffe. Hvarför icke? Mannen beklagade sig öfver traktens
afskilda läge, särdeles kännbart, då barnmorska eller doktor
behöfde anlitas. Till Hörk närmast, men ingen väg. Till
Ställdalen väg, men ytterst dålig och 6 fjärdedels mil lång.

I Älfhöjden tog jag in på hotell Berggvist, en torparstuga,
belägen strax nedanför skolhuset i byns södra ände. Jag sade
hotell och det icke utan skäl; ty Krokfors bolag, som har
många besittningar här uppe, har i denna stuga i öfre våningen
anordnat och möblerat ett rum, stort och präktigt, med två
sängar, bord, stolar och tvättställ. Har man några
försänkningar hos bolaget, så går det an att få bostad här. Och
sannerligen var det icke utmärkt. Till och med skorpor funnos,
för att icke tala om mjölk och ägg. Bröd bestod jag mig själf,
ty det fordras starka tänder för att kunna sätta i sig det bröd,
som bakas i finnmarken, hvilket är tjockt som paltbröd.

Sedan jag hämtat mig något, gick jag mig ut om aftonen
att spatsera i slogtäkten nedanför gården. Själfva gårdens läge
är litet äfventyrligt: stugans längdgenomskärning ligger
nämligen ned efter det sluttande planet, då däremot de andra
gårdarne i byn äro placerade utefter sluttningens tvärlinie och
därför stå på säkrare fötter.

I takten må man tro det var härligt: alldeles som i
en trädgård; men med en lutning, som var nästan för
halsbrytande. Träden äro dels löfträn: smäckra, hvitarmiga
björkar, smidiga rönnar, stadiga, darrbladiga aspar och
dunkel-gröna, frodiga alar; dels barrträn längre ned, enar i början och
sedan granar och tallar, hvilka till sist där nere på dalbotten
behålla fältet, om man så får uttrycka sig. Om floran för
öfrigt kan jag icke yttra mig, då gräset nyligen blifvit afmejadt.

— Nittälfven, en biflod till Hörksälfven, har ett fasligt bestyr
där nere. Han tisslar och tasslar mellan stenar och buskar,
gör ibland ett hopp så att skummet ryker i vädret och så åter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:51:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1894/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free