Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nej. Vägen går förbi många vackra ställen, bland andra Sanna,
där vid midsommartid direktör Kellgren slår sig ner med sina
många och förnäma utländska patienter. Nu är det stängdt
och igenbommadt. I söder reser Taberg sin egendomligt
formade hjässa. Vi passera vallarna till det gamla fästet
Rumla-borg och närma oss allt mera de skogkrönta höjderna vid
Huskvarna. Man hör bruset från fallen. Nere i dalen ligger
en hel liten by af arbetarebostäder, hvartenda hus nätt och
prydligt. Vi stiga ur vagnen, och så bär det af uppåt, där
vattenmassorna störta sig ned i fall på fall mellan väldiga
branter. En hvit dimma stiger ständigt där nere ifrån och
sveper sig kring den rika växtlighet, som omgifver fallen.
Den natten sofver man godt, vyssjad af forsens brus.
Nästa morgon klockan sju äro vi på landsvägen till Grenna.
På vänster hand hafva vi Vettern, som svallar oroligt. Vår
karta visar oss en väg, som tager af från stora landsvägen
förbi Vista kulle och sedan följer Landsjöns nordvästra strand.
Som vi hört, att denna väg, fast något längre än landsvägen,
skulle vara mycket vackrare, veko vi sorglöst af in på en
sidoväg, förmenande denna vara den rätta. Vi gå och gå, en
sjö dyker upp på höger hand, tydligen Landsjön, den tyckes
oss mycket stor, vi se t. o. m. en ångbåt i fjärran och
förvånas en smula öfver, att civilisationen så fattat faste vid
Smålands små insjöar. Emellertid blir vår väg allt smalare,
en knappt skönjbar stig leder oss fram till en nyplöjd åker,
här tager den alldeles slut, men vi helsa dock med förtjusning
detta tecken till, att det måtte finnas människor i närheten.
Vi vada tvärs genom åkern, klättra öfver en gärdesgård och
finna en stuga — och människor. På våra frågor, om det är
långt fram till Råby (efter alla sannolikhetsberäkningar skulle
vi för länge sedan varit där), svaras det, att vi äro på vag
söderut mot Jönköping, och sjön, sjön, som följt oss så troget,
är — Vettern!
O, du säkra, förträffliga generalstabskarta, vår vän och
vägvisare, icke ene du kunde rädda oss från att gå vilse, och
det på detta förödmjukande sätt! Nu återstod oss intet annat
än att taga i med friska krafter och klättra tvärs öfver den
branta Vista kulle.
Följande dag fortsatte vi vandringen till Grenna. Middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
