Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härliga ströftåg. Själfva fasaneriet, som visades af en engelsk
vårdare, var mycket intressant att se, fast jag hjärtligt beklagade
de stackars foglarnes oundvikliga öde. Den gamla kyrkan med
sina sevärdheter förflyttar en åter långt tillbaka i svunna tider,
då »försten» regerade enväldigt på ön och trakten däromkring.
Efter besöket vid kyrkan är man mest. i ötämning att gå ned
till Visingsborgs vackra ruin. Björk och al frodas därinne,
och dufvorna flyga kuttrande mellan ramlande väggar och
vittrande stenar. Mörkt är det i käilarhvalfven, där ryska fångar
försmäktade, medan fäster höllos uppe i de lysande gemaken.
En natt tände dock hämnden sin fackla nere i de dunkla
fängelserna, lågorna flammade och lade den Stolta borgen i ruiner.
Dess prakt förgick, nu lånar naturen sin enkla, rörande poesi
åt Per Brahes slott.
Från Visingsö gick vår färd med ångbåt till Hästholmen.
Här ser man genast, att man är i Östergötland. Mil på mil
inåt landet sträcker sig den bördiga slätten med vajande
sädesfält. Men vid Vetterns strand höjer sig det skogiga, vackra
Omberg, och i sommarkvällen styrde vi våra steg till dess fot,
till Alvastra gamla klosterruin, som ligger inbäddad i grönska.
Därinne var det tyst och stilla, de brustna hvalfbågarne, som
afteckna sig mot himmelen, visa ännu den ädla byggnadsstilen.
Tyvärr göres här föga eller intet att hejda tidens tand.
Följande morgon läto vi ro oss från Hästholmen längs
med bergets mot sjön branta vägg till de ryktbara grottorna.
Vår för öfrigt ganska pratsamme roddare ville dock ej gama
in på kapitlet om de gamla sagorna. Var han kanske rädd
att väcka till lif jättar och tfoll? Men vi lyckades dock
till slut att öfvertala honom, och medan han med kraftiga tag
fick fram båten, berättade han om Drottning Omma och jätten,
om deras bröllop, som stod i dagame tre, om den nyfikne
bonddrängen, och om huru drottningen förtörnad slog bergets
port i lås, kastade nycklarne i Vetterns djup och drog därifrån,
och sedan har ingen kunnat komma in i berget och skåda
dess härligheter. Porten visas ännu, Rödgafvels port, en brant,
rödaktig stenhäll. Strax bortom ligger Rödgafvels grotta, 35
fot långt sträcker den sig in i berget. Vi rodde in i det
skumma hvalfvet, där fukten ständigt droppar ned, men vi
kände oss nästan lättare om hjärtat, när båten igen sköt ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
