Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man säger, att laxfisket ej skall vara så gifvande som förr,
och äfven här i laxregionerna hålla priserna sig dyra.
Efter tre timmars färd lämna vi »Turisten» vid Bergforsen,
gå förbi den nybyggda bron öfver Indalsälfven och stiga
ombord på »Indalen». Utefter ena sidan af båten hänga i
tillfälliga repklykor en massa styråror och båtshakar, hvilka
tillhöra en hop timmerflottare, som trängas på undre däck. Där
hafva de slagit upp sina näfverkontar och matsäcksskrin, ur
hvilka de nu som bäst äta sin middagsmat, som hufvudsakligast
tyckes bestå af sur mjölk i små byttor, fläsk och bröd.
De skola alla till den stora timmerrännan midt emot Liden,
söder om älfven. Som båten låg här omkring tjugo minuter,
hade vi god tid att beundra de praktfulla vattenkaskader, som
de med blixtens hastighet i vattnet nedskjutande timmerstockarne,
från den sexhundra meter höga rännan, åstadkommo.
Man kan se dem, när de komma där uppe i kröken
af rännan, den ena efter den andra med ett dån, liknande
aflägset vagnsbuller öfver en bro; sedan rusa de med
svindlande fart ner i djupet, skjuta upp igen och köra med pilens
hastighet öfver de andra i länsan liggande stockarne. Komma
de för tätt, får man se, huru de splittras mot hvarandra, och
huru väldiga stockar af kanske hundraåriga furor brytas och
krossas som vassrör, och spillrorna yra omkring i luften.
Tyvärr måste vi lämna älfven vid Liden, emedan den
tredje båten, som skulle fört oss vidare, gått sönder. Nå, det
var ingenting att göra därvid, ehuru det var tråkigt, att vi
skulle gå miste just om den vackraste biten af floden. Vi
stego således i land vid Liden, klättrade i solsteket upp för en
skyhög backe, kastade i förbifarten en blick på Lidens gamla
kyrka, som lär vara från 1100-talet, och hvaraf endast en ruin
återstår, och nådde så gästgifveriet, där sex schäser snart stodo
i beredskap för oss och våra medresande. I vild fart bar det
så i väg utför de tvärbranta backarne, och som vi åkte sist,
fingo vi allt dam, som de andra kärrorna rörde upp, i mun
och ögon. Kl. 1 började vi åka och voro kl. 9 på kvällen vid
Bispgårdens station. Från vägen mellan Liden—Bispgården,
som går högt öfver älfven på norra stranden, har man utsikt
öfver ett förtjusande och ständigt växlande panorama, som vi
blott ofullständigt skönjde i det förblindande dammet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
