- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1894 /
232

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upptar halfva ena väggen, och midt emot i andra hörnet står den
väggfasta sängen med väfda gardiner. En symaskin står vid
ett af fönstren, och på väggen hänger en fiol, ty Hans »kan
nog några låtar». Vi gå in i den lilla kammaren och försöka
göra oss hemmastadda, men det vill sig inte; här kännes
öfverallt så ödsligt, och vi känna oss bra ensamma.

Det första intrycket vid åsynen af dessa höga berg, som
klämma sig samman om en och liksom hota med någon olycka,
är beklämmande och svårmodigt. Men huru snart lär man
sig inte älska denna fjälldal med sin glänsande alpsjö, som
skiftar och ändrar karaktär vid minsta fläkt! Och fjällen med
sina växlande stämningar! Från morgonsolens guld på snöns
skära hvithet, till aftonens lätta, blåaktiga skuggor, hvilka under
högsommarens ljusa nätter äro genomskinliga som silkesflor.

Jag står på trappan och ser mig omkring. Hans kommer
makligt gående från nybygget bredvid, som skall vara färdigt
att mottaga luftgäster nästa sommar. Han tänder sin pipa
och drar några kraftiga bloss, medan hans ögon kisa mot den
glittrande sjön. »Tycker I d’ä vackert här?» Om jag tycker
det är vackert! Jag underrättade honom nu om, att vi vilja
försöka få rum i Åre, och efter att hafva skakat hand med
Hans vandra vi samma väg tillbaka mot Åre, där vi efter
mycket parlamenterande få ett präktigt rum.

När vi foro hemifrån, började sommaren redan utveckla
sin fulla yppighet, här uppe däremot var det ännu vår. Kring
stationen blommade hägg och syrén, och uppe i liderna hördes
göken outtröttligt gala. Vädret var härligt och jämnt.
Sommaren förut gick man vinterklädd, och termometern kom sällan
öfver 12 gr. C., men i år var hettan ibland nästan tropisk;
dock när det blåser, gör det det med besked, och den västliga
vinden kan vara bitande nog.

Åre ligger vid foten af Åreskutans båda förposter,
Mörvikshummeln och Totthummeln. I söder, på andra sidan sjön,
begränsas horisonten af Renfjällets flacka sluttningar, och
västerut, öfver de mörka skogsbältena, skimra Mullfjällets
glänsande snövidder. Skutans väldiga kägla synes ej här,
emedan humlarne bortskymma den.

Ingen dag gick, utan att vi ströfvade till platån och ofta
nog högre upp i branterna, och ju högre upp man kommer,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:51:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1894/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free