- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1894 /
233

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ju mera öfverraskas man af ständigt nya, omväxlande
perspektiv öfver den hänförande Åredalen.

Vägen uppåt är genom Turistföreningens omsorg i godt
skick och utstakad ända till bergets topp med märken och
taflor, som angifva höjden öfver hafvet samt öfver Åre station
och längden från den sistnämnda. På platån finnes en treflig
hydda, dit man kan taga sin tillflykt vid oväder. En ny väg
har äfven blifvit upptagen strax där ofvanför, som för till den
västra platån med sin fria och öppna utsikt ända bort mot
Undersåkersdalen och Vällistafjället. Soffor och bänkar kanta
vägen ända till hummelns topp och äro i sanning välkomna
hviloplatser för den uppåtsträfvande.

Eftermiddagarnes dolce far niente njutes på paviljongens
skuggsidor eller på dess veranda, här dricker man sitt kaffe,
pratar eller läser. Tidningar och böcker finnas godt om i den
lilla societetssalongen, som äfven har sitt pianino.

En dag foro vi till Hålland för att bese Ristafallen, som
äro utomordentligt vackra. Det norra är kanske att föredraga
med sina nyckfulla hvirflar och trolska regnbågar, som skimra
och darra genom det fina duggregn, hvilket ständigt som en
fin slöja sväfvar öfver fallet. Det södra däremot faller rakt
ned i sitt skummande djup och flankeras af dystra, svarta
klippor på båda sidor. På ömse sidor om forshufvudet hafva
massor af timmer fastnat och tornat upp sig, och de svarta
stockarne sticka i fantastiskt virrvarr fram sina hufvuden
genom det hvita skummet. Rundt omkring breder den
idylliska Undersåkersdalen ut sig, nästan påminnande om ett
sörmländskt landskap med sina täcka kullar och leende ängar.

En fard till fäbodarne midt emot Åre på andra sidan sjön
hade länge utgjort all min diktan och traktan, och en
eftermiddag förverkligades denna önskan. Vi fingo oss en båt och
rodde mot »buan», hvars nytimrade väggar så inbjudande
vinkade oss från sjön, men när vi kommo under land, var den
alldeles som bortblåst. Vi landstego emellertid med godt hopp
att finna den, men borta var den, och i stället funno vi en
annan, som var både öde och tom. Drifver någon huldra sitt
spel med oss, och är det hennes nytimrade fäbod med blanka
fönster vi sett? På afstånd höres en koskälla klämta och på
måfå skicka vi ut en spejare åt det hållet. Efter cirka 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:51:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1894/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free