- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1894 /
234

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

minuters förlopp höra vi ett kraftigt »hallåj» inifrån skogen, och
vi ge oss hojtande in i ödemarken på vinst och förlust. Öfver
vindfällen, bråten och stenrösen, genom snår och rishögar, med
grangrenar rifvande i håret och smällande om öronen, komma
vi till slut ut på vallen. Här är lif och rörelse. Kornas
råmande och getternas ängsliga mjäkande, de förras skällor och
de senares pinglande messingsklockor blandas med geterskans
och bupigans gälla rop. Fåren fösas inom en inhägnad under
bar himmel, och de andra motas in i ett skjul för att mjölkas.
Vi försökte göra oss hörda i denna monsterkonsert, men som
det var omöjligt, gingo vi innanför stårisets inhägnad och
klefvo in i bupigornas kammare, som var sammanbyggd med
mjölkboden, för att vänta och få oss en tår mjölk. God tid
hade vi att se oss omkring. Varmt var det härinne, så det
förslog, och lukten af kådigt timmer, mjölk och fähus var
öfverväldigande. Aftonsolen kastade en sned, röd strimma
öfver det nyhyflade bordet vid det lilla fönstret och på en
mycket modern kamin i ett hörn. Nu kom bupigan in med
den nysilade mjölken, som hon hällde upp ur en tillbringare
och bjöd oss i glas på bricka. Vi hade inte föreställt oss så
mycken civilisation i en buvall. Sedan vi tittat på köksskålen
med sin kittel och mjölkbuan med sina aflånga träbunkar,
fulla af mjölk, sade vi god afton och gingo åter till sjös.

En förmiddag bestego vi Skutan. Dagen var illa vald, ty
det blåste en isande västlig vind, som snart urartade till storm.
På 3,000 fots höjd voro alla märken öfverlupna med is, och
ju högre upp man kom, ju kallare blef det. På toppen visade
termometern 1 gr. öfver fryspunkten. Turistföreningens hydda
här var liksom glaserad och fönstren på vindsidan belagda med
tumstjock is. Skönt var att komma från den pinande blåsten
in i den vänliga hyddan, och när gumman — som ibland
vistas här uppe — kom med det rykande, heta kaffet, som var
kokt där ute i kölden, i skydd af några klippblock, kände vår
förtjusning inga gränser, stelfrusna som vi voro. Också har
aldrig en kopp kaffe smakat så som då. — Efter 25 minuters
rast gåfvo vi oss på hemvägen, sedan vi, så länge kylan och
blåsten tilläto det, betraktat den storartade utsikten, som lär
omfatta ett par hundra kvadratmil. — Hvilket intryck göra
icke dessa fjäll, som draga sina snöskimrande toppar horisonten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:51:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1894/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free