Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
sänka sig mot Arild. Åt sydost breder sig en lägre höjdplatå
bort till Kockenhusskogen, som går ned till slätten. Längre
bort breder sig, så långt ögat når, slättlandet, grönt af ängar
och gult af sädesfält, strimmigt af skogsdungar och parker och
här och där en landtkyrkas hvita kalkrappning eller ett tak,
glittrande i solen. Rätt österut synes ett parti af Hallandsåsen
förtona vid horisonten. I norr ligger Skelderviken, från
Vege-holmsbukten allra innerst, längs de lysande sandkullarne vid
Engelholms hamn och utefter Bjerre härad till Torekow. Där
utanför blänker ett fyrhus på Hallands Yäderö och en grå violett
strand under vindbitna trädkronor. Och ännu långt på andra
sidan Väderön kan man skönja en ljussvag strimma af
Halländska kusten.
Mellan Väderön och danska landet öppnar sig Kattegat.
Och rätt ut emot detta sträcker sig nu Kullaberg, som en
samling större och mindre bergsknallar med sluttningar och dalar
emellan, där tegar brutits eller gran och tall planterats.
Närmast ligga »Gregorsbackarne», där bortom »Norrljunga-åsen»,
som skymmer för en del af bergskäglans spets. I sydväst och
söder blänker Öresund, tätt prickadt af fartyg och med
Kro-ncborgs tinnar i synlinien bortom Höganäs.
Kattegat ligger stilla och blått som blåklint. Men på
Skelderviken ligga stora ljust mjölkblå fläckar och fält speglande som
långa silfverpelare skyarne, som lägrat sig öfver Bjerrelandet.
Vill mau se något af det mest storartade och på samma
gång af det mest idylliska som det i sitt lynne så
mångskiftande Kullaberg har att uppvisa, så går man ned för
Hof-kullens sluttning, hållande något åt öster tills man råkar på
Fiskarstigen. Namnet klingar romantiskt, och det lönar
mödan att följa stigen. Den går ned mellan Hofkull och
»Farliga backar» ända ned till »strandmalen», där en båt ligger
uppdragen. Ungefär halfvägs gör den en afvikning till en liten
inbjudande platå på högra sidan, där vi kunna slå oss ned bland
ljungen och kråkriset. Nedanför oss sluttar berget med
terrasser, bevuxna med björk-, bok- och videbuskar. Och öfver oss
resa sig mjukt buktande bergsknallar, inhägnande dalsänkan. Det
är icke här den kala bistra, sönderpiskade klippnaturen sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
