Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
De äro till sjös och höras sällan af. Det är hvarje moders
lott att gifva sina söner åt hafvet och att veta i den stund do
gå, att många år kunna förgå, innan de i bästa fall se dem
åter. Det är kanske därför de se litet hårda ut, där de gå och
hänga upp sina nät på stranden, därför deras drag fått en
så egendomlig prägel, liksom stelnade i en enda tanke, en
förhoppning eller en lifssorg.
Förtjänsten af fisket tyckes bli sämre med åren. Därför
söker man nu en ersättning i sina sommargäster. Dessa
sommargäster hyra in sig i stugorna. En god del af dem har eget
hushåll, andra äta hos »Mor Cilla», som har sin restauration
med rum för resande vid det lilla torget midt i »Lejet», eller
på herr Troedssoxs pensionat och restauration vid vägen strax
ofvanom »Lejet«. »Mor Cillas» värdshus är det äldsta på
platsen. Gumman förtjänar att ses; hon äger en god portion
naturlig säkerhet och torr originalitet. Men hon har också blifvit
en smula bortskämd af sina stamkunder, konstnärerna. Sitt
lifs stora märkedag hade hon sommaren 1894, då konung Oscar
med svit frukosterade hos henne. Rundt om från Kullen hade då
folk strömmat till, icke minst för att se och iakttaga »Mor Cilla».
Konungen lär ha berättat för henne att äfven han varit sjöman,
hvarpå gumman yttrat: »jaså, har han det, Hans Majestät!»
Inför det åskådande folkets ögon och till dess förnöjelse
klappade Mor Cilla vid afskedet Konungen på axeln och bad
honom vara välkommen en annan gång.
Af ålder hafva på Arild vistats konstnärer, specielt målare.
Här finnes ock en rikedom på ståtliga motiv. Stranden med
sin rundsten, sina fiskare och fiskenät, sina fläkta klippor i
olika dagrar. Och hafvet, det underliga hafvet, som aldrig är
sig likt, men ständigt »lockar och drager». Ni bör gå bort i
»strandhagen» väster om »Lejet», där fåren gå i bet på det
torra gräset, därifrån man ser hela raden af pittoreska
strandklippor ända bort mot Tånga hallar och skogen kring Haga,
Bergahusen och Himmelstorp däruppe på de första
bergsknal-larne, särskildt de underliga bokarne — »pinierna» — med
sina höga stammar och små platta kronor; och så hela den
synliga massan af berget, som böljar bort allt högre och högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
