- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1895 /
13

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13

i smekande violett. Och så skall ni se hafvet en vacker
solskensdag i lagom bris, då det ligger grant berlinerblått med
små glittrande vågor långt ute, skickande välordnade led af
gratiösa vågor mot stranden. Se, hur linien höjer sig medan
den rycker an, hur bottnens röda stenar och tång lysa igenom
böljeväggen som en sagovärld, hur kammen böjer sig och välter
sig öfver i en kaskad beryllgrönt vatten, som löser upp sig i
pärlor och breder ut sig i ett spetsverk af det hvitaste hvita.

Så skall ni se det en hotande ovädersdag, då åskmoln stå
blygrå och mörkt blyfärgade vågmassor vältra fram som
hafs-vidunder i kapplöpning, råka i oordning vid försöken att komma
före, kasta sig åt sidorna och öfver hvarandra med fradgande
toppar och så slutligen inemot land hålla ihop i långa åsar likt
hvalfiskryggar, brytas af här och där af bränningarne, så att
skummet slår högt och återstoden fortsätter mot land i en
långdragen dyning.

Eller hafvet i middagshvila; liflöst och sorglöst med hvita
fält och strimmor som silfvergator och landet på andra sidan
dunkelblått och drömmande.

Eller hafvet vid nattens inbrott, när himlen ännu bär spår
efter solnedgångens cinnober; då det ligger i en knappt
märkbar dyning och med ett svagt blåaktigt fosforskimmer, rufvande
på gåtor, oändlighetens och det ovetbaras symbol.

Hafvet har fiskarfolkets kärlek, jag vet ej hvarför, ty det
ger litet och tager mycket. Sägnen förtäljer, att det tog Arild
och hans syster Tora när de drogo ut till sjös och illasinnadt
folk stuckit skeppet i brand. Man visar ännu märken efter
hans tag i klipporna. Hans lik flöt i land på den plats, som
uppkallats efter honom. Systern skall på samma sätt ha gifvit
namn åt Torekow. Så byggde modern Arilds kapell. Det lär
ha tillkommit på 1100-talet, men blifvit tillbygdt i början på
1700-talet; ty det har funnits många att bedja för, och många
fromma bedjerskor ha sedan dess riktat blickar i bön och
resignation på altartaflan med den korsfäste. Den lilla
kyrkogården kring kapellet har länge traditionsenligt användts som
begrafningsplats för ilandflutna. Sedan 1852, då några män

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1895/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free