Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
dast för svenska läsare, utan äfven, om ock omedelbart, för
andra; genom att begagna dem, ge vi dem så småningom
burskap äfven i den egentliga geografiska literaturen, hvilken ju
liksom all vetenskaplig literatur är internationell och måste
hållås så fri som möjligt för rent nationella hänsyn. Och
betänka vi detta, kan det icke anses lämpligt att använda
bok-stafven å vid skrifningen af lapska ortnamn, då ju bokstafven
å endast begagnas i svenskan och någon gång i norskan och
danskan. I svenska ortnamn måste vi begagna den. Det
kommer sig ju däraf, att denna bokstaf sedan fyrahundra år tillbaka
begagnas i det svenska skriftspråket, och ett borttagande af
densamma ur ortnamnen skulle innebära ett borttagande af den
ur alla ord, där den nu begagnas, och härom är ju icke på
denna plats frågan. Men vi se, hvad följden är af begagnandet
af å — på utländska kartor och i utländska böcker får man
nästan aldrig se t. ex. Luleå, Piteå, Vesterås skrifna rätt, utan
antingen heter det Lulea, Piteå, Vesteras eller Luleå, Piteå,
Vesteråls. Hvilket är mycket vackert. Vi minnas väl också
alla den ståtliga frasen »Tanda endast mot ladans plan». Detta
kan ju tillsvidare inte hjälpas, men vid skrifningen af de lapska
ortnamnen äro vi lyckligtvis ämiu icke bundna af någon häfd —
här kunna vi ännu utan den ringaste svårighet genomföra en
reform. Vi ha då emellertid endast två tecken o och u att
använda för att beteckna de tre ljuden. Att o då skall
användas för att beteckna d-ljudet och u för att beteckna det
lapska M-ljudet, faller väl af sig själft. Litet svårare blir kanske
frågan rörande o-ljudets beteckning — om man bör beteckna det
med o eller u. För min egen del lutar jag för närvarande åt
o-sidan -— detta till stor del därför, att det ju ändå är svenska
läsare, som mest komma att läsa dessa lapska ortnamn och att
o-ljudet i svenskan regelbundet betecknas med o; dels äfven
därför, att det skulle komma att erfordra nästan allt för många
ändringar, om man skulle vilja genomföra skrifningen af
o-ljudet med u; detta ljud är nämligen ytterligt vanligt i obetonad
stafvelse i lapskan. Någon tvetydighet skulle icke heller kunna
uppstå af att tecknet o betecknar två olika ljud — att märka
är nämligen, att det i första stafvelsen af ett ord alltid skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
