Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
sannerligen gjorde rätt för namnet. Ofver och längs
sluttnin-garne af Knusivaara körde vi sedan till Aijävaara by på en
slingrande, backig väg, öfverflödande på vindfällen, stenar och
timmerskatar, som tjänade släden till ett föga afundsvärdt
surrogat för ordentligt före. Hade snön i allmänhet förbytts och
runnit bort i vattubäckar utför bergsbranterna, låg den
emellertid ännu ganska djup kvar i åtskilliga beskuggade backar.
Från dylika är det jag erinrar mig den egendomliga känsla, man
erfor, när den långa släden af finnkampen rycktes ner utför
stundom svindlande höjder — sensationen verkade på mina för
tillfället irriterade nerver ungefär så, som när man i dröm sakta
glider ner i ett bråddjup eller också sänker sig ner med en
ballong, om man råkar hafva den förtjusande behagliga
förmågan att kunna drömma sig vara aeronaut. Efter att så till
sågandes hafva »gått på hufvudet» eller rent af stått på ände
under några minuters snabb färd, stampar emellertid rätt som
det är släden sedan till så pass grundligt i den vanliga
urgröpningen nere vid backens fot, att man ej lär kunna undgå att
vakna ur sina fantasier, ty då slänges man som en boll mot
spjälkarmen, och bagaget hoppar då, som vore det förtrolladt
Från Aijävaara styrdes kosan ut på den vida Palovaaranmioma.
Denna myr tedde sig som ett veritabelt haf liksom nästan alla
de andra myrarna, vi hade att passera, och de lågvuxna, risiga
martallarne, som här och där voro utposterade på dess i öfrigt
fullkomligt kala slätt, bidrogo endast till att förhöja illusionen
genom att verka som »prickar» eller något annat slags
sjömärken på den ensliga farleden genom ödemarken. Efter att hafva
rest fram öfver berget här invid, Paalovaara med dess åsar af
blandad tall-, gran- och björkskog, kommo vi så ner till den
breda Angesån, som öfverfors under tämligen gynnsamma
isförhållanden strax nedom Pahakorvankoski — det var i allmänhet
de smärre vattendragen, livilka hittills visat sig som mest
bryd-samma. Nu körde vi fram genom ett hedland, där furorna stodo
i så skarp belysning af förmiddagens granna solljus, till den
grad kringflutna af ljus, att de nästan föreföllo flata, målade
på väf å la teaterdekorationer. Jag misstänker emellertid, att
en regissör väl skulle betacka sig för att göra fond med resliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
