Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
platser anskaffade i en kupé. Vi stego på, stationsinspektom
blåste, »Tårtan» hurrade, Holmbergarna viftade och tåget gick.
Vi voro rörda.
Vänge, Åland, Vittinge, Morgongåfvan, Heby, Sala — en
half pilsner — Broddbo, Rosshyttan — »det här kallas för
Långheden», upplyste jag om. Kamraten min tyckte landskapet
v-ar fult. Krylbo — Turistföreningens nya resehandbok kom
fram. Dalelfven beskådades och forskningsresanden var
intresserad — han hade ju bara sett Norrström och Fyris förut.
Och hädanefter fick inte hans intresse hvila på mycket länge,
ty landskapet blef vackert och fortfor att så vara hela den
resdagen och vi njöto båda af de växlande utsikterna, vi som ju
på ett helt läsår knappt sett annat land än Upsalaslätten eller
annat vatten än Fyris’ gulgrönbruna, grumliga, slemmiga,
obe-skrifliga »bölja». Men eftersom ju dessa delar af Dalarna äro
så väl kända och beskrifna sedan gammalt, så må de här
förbigås. Från Borlänge promenerade vi ner till Domnarfvet och
besågo utsikten från den storståtliga järnvägsbron öfver
Dalälf-ven, timmerstockarnas dans utför fallet, ett stort sågverk
äfven-som några delar af järnverket, hvilket allt i korta och kärnfulla
ordalag infördes i ett kortbref till Tårtan, som fick bli kvar i
Upsala, stackars gosse, och inte fick ut och beundra naturens
skönhet och vår eminenta forskningsifver.
På eftermiddagen fortsattes resan, nu mot sydväst, ned mot
Bergslagen med dess öfverraskandc vackra natur med höga berg
och blåa sjöar. Uppfarten från Tunaslätten in i skogsbygden
tilldrog sig särskildt vår uppmärksamhet. Vid Gräsberg stod
tåget några minuter, så att vi fingo tillfälle att kasta en blick
ned i en grufva alldeles vid stationen, och i det vackra
Ludvika stannade vi öfver natten, tittade på »staden» och fingo se
en stångjärnshammare i gång. Allt nya saker för
forkningsre-sanden, som äfven troget underrättade Tårtan om dem alla och
till och med skickade med malmprof i kortbrefvet.
Resehandboken räckte tyvärr inte mycket längre än till
Ludvika, ty nu vidtog ju Västmanland och snart därefter
Värmland, men Cohrs atlas blef i stället en god vägvisare. Utaf
dess terrängbeteckning och noggrant utsatta sjöar var det näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
