Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
belspråk på bibelspråk flödade öfver hennes läppar i samma
oafbrutna, skärande, nervretande lallande. »Si, det är
någonting, det; si, den kan predika, den», det blef omdömet om henne!
På kvällen fingo vi sällskap till Södra Viggen, där vi
mot-togos på det allra vänligaste i ett pörte och blefvo bjudna på
allt hvad huset förmådde. Detta var dock inte särdeles mycket,
utan vi fingo rikligt tillfälle att öfva oss i mödor och
försakelser, men med mod och energi satte vi oss som vanligt in
i situationen. Först kvällsvard: smör och bröd och mjölk och
välling och amerikanskt fläsk. Forskningsresanden blef genast
påfallande allvarlig. Så bäddades det, och jag stod bredvid och
inspekterade bäddningen. Vi måste ligga i samma säng på
litet halm med någonting öfver och en ganpnal skinnfäll oppepå.
»Kära mor, litet bredare!» »Bredare??!!» Och så fick jag
henne att dra ut sängen till hela sin bredd, hvarefter
forskningsresanden lade sig, långsamt och försiktigt. »Nå, hur käns
det på dunbolstret ?» Intet svar. Så lade jag mig också,
tyvärr inte tillräckligt försiktigt, ty forskningsresanden skrek
genast: »aj, aj, är du galen, ska’ du klämma ihjäl mig?» Det
visade sig då, att det var omöjligt att ligga på rygg båda två
på samma gång — det blef för trångt. I betraktande af de
förhanden varande omständigheterna beslöto vi därför att ligga
på sidan båda två och vända oss på samma gång, hvarpå jag
bjöd god natt. Forskningsresanden uppfattade det som ironi
och bevärdigade mig inte med något svar.
Sofva blef inte mycket utaf, förstås, ty det var mångt
och mycket, som störde sömnen. Först den hårda bädden.
Så atmosferen i den trånga kammaren, sammansatt af röklukt,
os från järnspisen och doft från våra till torkning upphängda,
centnertunga fekor och kläder. Och för öfrigt många, många
andra saker, många hundra, många tusen andra »saker» eller
kanske rättare sagdt väsen, som visserligen hvar för sig voro
mycket små och relativt obetydliga, men likväl genom ett enigt
samarbete förmådde åstadkomma en hart när otrolig verkan.
Vi voro därför glada att komma i väg igen nästa morgon.
Fortfarande samma steniga »väg» genom oafbruten skog uppför
backar och utför backar till Mackartjärn, hvarifrån en nyanlagd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
