Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
gen var kastad, och att hvarken regn eller oväder numera kunde
inställa färden. Doktorn hade tagit sig permission, utan att
något förrådde, att världen ämnade störta samman, och satt
öfverst på salongstrappan, ömsevis studerande sjökortet, som
låg på kappen, och himlen, som tedde sig molndiger och mindre
lofvande.
»Brefvet! det måste nödvändigt till Stockholm i kväll, och
vi få göra en liten afstickare till Saltsjöbaden.»
Obelisken ansåg på tillfrågan, att afstickaren skulle försena
oss med en halftimme, som ej vore lätt att undvara, om vi
ville hinna fram till Dalarö på kvällen. Majoren fann denna
beräkning allt för drygt tilltagen, det hela skulle gå på mycket
kortare tid, och afstickaren beslöts. (En noggrann
kronometerobservation visade i själfva verket, att majoren hade alldeles
rätt, ty tillägget kostade oss knappast tjugunio och en half
minuter).
Vi lade alltså till vid detta etablissement, som med
kontinental eller kanske snarare amerikansk hastighet och prakt
vuxit upp vid stränderna af Baggen, denna tjusande infjärd,
där sältan redan gör vattnet klart och genomskinligt, men hvars
omgärdade läge skyddar dess rundtorn tämligen höga stränder
från vindarnes förödande skärpa och åt dem förlänar en
vegeta-tionsprakt, som man knappast återfinner annorstädes i skärgården.
Här satfes klyfvare och mesan, och för den alltjämt
friskande sydvästbrisen sträckte »Ingeborg» ut genom
Fällströms-sundet, som här skiljer Ingarön från fastlandet och
sammanbinder Baggen med Norra Egnöfjärden, som kortet kallar den,
eller Bergvilcsfjärden, som åtminstone dess norra del af
befolkningen vanligen benämnes. En barriär af större och mindre
öar skiljer denna fjärd från Erstaviken. Elgö och Svärdsön
kunna numera icke försvara sina namn, sedan den sekulära
landhöjningen utplånat de sund, som fordom skilde dem sins
emellan och från fastlandet, som förvandlat dem till en
sammanhängande, landfast halfö. Söder om Elgö anträffas
GåsÖ-landet, odladt och bebygdt samt kantadt af ståtliga
sommarvillor eller anspråkslösare »sommarnöjen». Egnö och Hersö
»ro likaledes odlade och bebyggda. Egnöfjärden kransas för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
