Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
den största uppmärksamhet och precision från rorgängarens sida
Den norska nordlandsbåten, bekant genom Jonas Lie’s
mästerliga skildringar, är så riggad liksom äfven vår blekingska
»vrakeka». Kompetensvillkoret för att få sitta till roders i en
vrakeka lärer vara sju års praktik på sjön.
Klockan fem förtöjde »Ingeborg» under Ålandsskär, den
största af Hufvudskärsgruppens öar, där fyren samt lots- och
tullstation äro belägna, och medan det åt Obelisken öfverläts
att tillreda middagen, gingo majoren och doktorn i land för att
studera skäret och dess bebyggare. Klippan ligger ytterst i
hafsbandet och är i det närmaste kal, dock anträffas i en
tämligen vidsträckt sänka på midten potatisland och täppor för
enklare köksväxter. Af träd upptäckte vi endast på ett mera
skyddadt ställe ett halft dussin, hälften al och hälften rönn.
Befolkningen utgöres af lots-, fyr- och tullpersonalen samt dessas
familjer, innefattande en oöfverskådlig skara barn, för hvilkas
undervisning kronan låtit uppföra ett rymligt skolhus, samt
slutligen några fiskare, hvilka med ett par undantag dock endast
under sommaren vistas på skäret. På en hög plats mot öster
är lotsutkiken belägen, och då fartyg kommer i sikte, hissas
där en väldig svart och hvit ballong till tecken, att lots finnes
att tillgå.
Bekantskaper voro snart stiftade, och inom kort sutto våra
resenärer under gemytligt samspråk i lotsförmannens kammare,
hvarest rådde den ordning och prydlighet, som städse
känneteckna sjömännens hem. Sommartiden är lifvet på hufvudskär
alls icke ödsligt, ty utom af de fartyg, som söka sig här förbi,
gästas skäret ofta af lustseglande kuttrar och dalaröbor, men
under en hård isvinter kan förbindelsen med den öfriga världen
ofta vara afbruten under månader. Befolkningen nödgas därför
hvarje höst proviantera på alldeles samma sätt som ett fartyg
för långseglats. Drabbar då sjukdom dessa isolerade, få de
sätta sin förtröstan till en sund och härdad fysiks naturliga
motståndskraft eller kanske söka hjälp hos sjömannens enkla
terapi, som lärer, att allt kroppens onda bör kunna fördrifvas
med engelskt salt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
