Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
torn huttrade i den svala morgonluften, och på majorens
uppmaning att följa exemplet, genmälte han, att »det såg ut att
vara väl fuktigt i vattnet för ett morgonbad», samt vidare att
den pyts, som Obelisken välvilligt langade honom, »innehölle
samma oförfalskade vara». Frukosten intogs, vida mera
sub-stansiell än den tidiga timmen under andra förhållanden
med-gifvit, men för idrottsmannen är det en bjudande nödvändighet
att kunna »magasinspisa». »Ingeborg» gjorde hafstoalett: »Putte»
togs ombord och surrades stadigt på styrbords gangbord,
doskompassen framtogs, inriktades och surrades framför styrrummet,
ett ref togs in i storseglet, och för en frisk märssegelskultje
sträckte vår trefliga, trygga farkost ut till hafs méd en svart
ballongprick om styrbord och en röd dylik om babord. (Den
sista måste jag för ärlighetens skull bekänna, att vi trots allt
spanande med och utan kikare ej kunde återfinna, men den
borde hafva varit där). Doktorn kröp ned i salongen för att
med tillhjälp af lineal på kortet taga kursen, som sattes öfver
Dembans dubbla ballongprick ut mot Almas grund.
»Nordost till ost halft ost!»
Vid passerandet af Demban uträknades farten med ledning
af den tid, som åtgått för seglingen mellan utseglingsballongen
och detta grund; talet blef 4,9 knop. Med Skälberget tvärs
om babord gjordes ny uträkning som visade 4,3 knop, hvarefter
vi stucko ut vårt ref.
Sydvästen, som stått i flere dagar, har uppdrifvit
Östersjöns vågor till en aktningsvärd höjd, och »Ingeborg» girar
ungefär två streck. Solen strålar nu vänligt ned på den
in-digoblåa, rörliga ytan, under det att långt borta vid horisonten,
där den sargade svenska kusten ter sig ännu skönjbar, svarta
ovädersmoln klyfvas af bländande blixtar från ett åskväder,
hvars knallar dock icke nå våra öron. Den majestätiska
ödsligheten stämmer sinnet i folkvisans tjusande moll. Ansikte
mot ansikte med naturen höra vi dess andar hviska tätt invid
vårt öra och känna tydligare kanske än eljest, att det lilla jaget
är blott ett skarn i allmaktens hand under nuets försvinnande
sekund. Känslan af att genom egen kraft och vaksamhet och
tillgodogörandet af generationers erfarenhet, fintligt tagande na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
