Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
137
ombud och därigenom glädja alla turister i trakten — ett mycket
efterföljansvärdt föredöme!
I afseende på postförhållandena kan man verkligen ej gärna
begära mera, ännu åtminstone; men så mycket mera i afseende
på telegraf eller telefon, som för närvarande endast finnes till
Åsele, Lycksele och Gellivara incl. Malmberget (samt mycket
snart till Arvidsjaur).*) Det är obestridligt, att, hur mycket
man än under några månaders vildmarks- och naturlif bringas
att ringakta en hel hop »civilisation», så är dock den första
telegrafstolpen, man träffar, ett lysande undantag, som alltid är
egnadt att bevinga både ens steg och pulsens fart, då man
kanske i månadtal ej sport något från de sina. Ju mera
»trådnätet» i en vacker trakt växer, dess mer skall ock
turistströmmen draga sig dit. Så väl för orternas egen och statens**) som
ock för turistväsendets skull må man därför hoppas, att
telefonledningar snart komma att anläggas åtminstone på de fyra
större mellanriksfarlederna: Tärna-, Arjepluogs-,
Kvikkjokks- och Enontekis-leden. Naturligtvis kan man ej begära, att dessa
anläggningar skola i vanlig mening bära sig i början åtminstone,
ännu mindre att de i allmänhet mer eller mindre fattiga
kommunerna skola själfva bekosta hela anläggningarne. Men man
kunde nästan vänta, att staten skall af humanitetshänsyn gifva
dem ett mycket kraftigt handtag, liksom den hjälper vida rikare
orter med både lands- och järnvägar. Också hafva Kvikkjokks
och Jokkmokks kommunalmän denna höst ingått till
länsstyrelsen med en beveklig anhållan om statens mellankomst för
en telefonlinie genom socknen till det norska telefonnätet vid
Sulitälma grufvor. Såsom en viktig extravinst af en sådan har
i skrifvelsen betonats, att densamma också blefve en ytterst
välbehöflig vägmarkering för de många, som måste vandra den
under höst- och vinterstormarne så farliga fjällvägen till Norge.
Man erinrar bl. a. »om det sorgliga dramat sistlidne höst (1893),
då ej färre än tre personer omkommo just under vandringen
*) De lokala ledningarne mellan Jokkmokk och Ludvigsudde samt
Arjepluog och Gustafsholm, hvardera några få kilometer och utan samband med
den öfriga världen, förbigås här.
**) Såsom för administrationen i allmänhet, särskildt de stora
kronoskogarnes, äfvensom vid eventuell mobilisering m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
