Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
148
saker, eller ännu mera: då man på bantåget mellan Nuortikon
och Gellivara flyger fram öfver »myrhalsarne», tänker man ej
mycket på hur man förr hade det på dessa sträckor.
Nedanstående dagboksutdrag från förf:s resa 1877 torde något
belysa detta.
Den 18 juli (1877): — — — millioner af mygg i tältet.
Marschen öfver egentliga myrlandet (Muddusmyrarna) skall börja
kl. 3 i morgon bitti’, men sista natten blef för myggens skull ingen
sömn förrän kl. 6 — — —
Den 19: Middagsrast vid en bäck som genomflyter den oändliga
myren. Luften nästan förmörkad af dessa afgrundsandar (myggen).
Kl. 6 äro vi efter 5 timmars vandring vid vår andra kaffeeld —
knappt 1 mil tillryggalagd. Ena ögonblicket är det moln af mygg och
gnadd, det andra af rök, som hindra en att se hvad man skrifver.
Ögonen svida af beckolja och rök, munnen hiskligt svullen af
gnaddbett. Trefligt! — Kl. 10 e. m. inkrupen i sofsäcken i mitt
tält på Muddusbäckens sumpiga strand. Såsom exempel på
terrängens beskaffenhet antecknas, att vid letandet efter lämpligt vadställe
öfver bäcken lyckades vi med stora ansträngningar att på en half
timme avancera ungefär — — 100 alnar. Därunder måste vi
flitigt använda yxan för att bana oss väg genom de tjocka
videsnåren!
Den 20: Tillredelserna för uppbrottet började kl. 3 f. m. —
Ändtligen kl. 3 e. m. är jag framme i Porjus, trött, trasig och
blodig — men med förträffligt courage! Bärarena alldeles perdus.
De voro vid närmare bekantskap bra karlar, isynnerhet den
70-årige lappen — något som jag verkligen ej i början trodde.
* * *
I många fall är sjö-områdets västra del vändpunkten för
turisterna i Lappland; efter ett par leder har man då också
kommit ända till norska gränsen, såsom vid Öfver-Uman och
Torne träsk. Det torde därför vara skäl att här göra en liten
paus och ägna någon uppmärksamhet åt en med
kommunikationerna nära sammanhängande fråga, nämligen:
Hur man logerar.
Mången torde ännu tro, att man i Lappland
företrädesvis logerar i lapp-kåtar. För en 150 år sedan var en sådan
föreställning riktig, men nu passar den ej. En liten erinran
om befolkningsförhållandena torde vara tillräcklig att skingra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
