- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1895 /
177

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett besök vid Karsbäeken och Kivartfjället •
i Västerbottens lappmark.

Under den s. k. midsommarsböndagen, då kyrkhälg hålles
med fjällapparna, befunno vi oss i Gautsträsk. Kapellet ligger
på en udde, som skjuter ut i sjön mellan Vindeln och Kylån,
hvarför stället äfven kallas Ammarnäs. Instängdt mellan ödsliga
fjäll, är läget storartadt, fast möjligen dystert.

Kort efter middagen bröto vi upp från den lilla kapellbyn
för att göra ett besök vid Karsbäclcen. Som vägvisare hade
vi en vallgosse.

Vår väg ledde i början öfver ett lägre, skogbevuxet berg,
på hvilket yppigt gräs växte. Det var byns betesmark. Stigen
blef allt brantare och brantare. Slutligen nådde vi toppen, och
sedan bar det af utför. Så småningom höjde sig dock terrängen,
och på afstånd sågo vi två kala höjder. »Är det långt dit?»
frågade vi vallpojken. »Nej vars, det är bara en liten bit.»
Framåt således!

Och framåt gick det. Men det var märkvärdigt, hvad den
biten var seg. Genom en mark, bevuxen af dvärgbjörk, måste
vi traska på, och delvis var det äfven myrland. Vi gingo
förbi två tjärnar. Nära intill dem funno vi en sällsynt art af
Salix. På afstånd syntes fortfarande de båda fjälltopparna.
»Månne det nu är lång väg kvar?» »Nej, vi ä’ strax framme».
Men strax hunno vi ej fram, utan det var först efter en dryg
timmes tid, som vi kommo fram till målet. Vi stego upp på
en af topparna. Här växte i mängd Azalea procumbens och
Diapensia lapponica. Några ögonblicks hvila häruppe var
nödvändig för oss. Vi betraktade utsikten. En otalig mängd fjäll,
de flesta till namnet obekanta, begränsade den storartade ut-

Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1895. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1895/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free