Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
och båten själf knäckes midt itu. Två af karlame komma snart
i land. Den tredje föres en stund af vågorna fram och
tillbaka, än öfver, än under vattnet. Till sist drifver äfven han
till stranden. Han har sedan berättat, enkelt och trovärdigt,
att han hela tiden behärskades af den tanken, huruvida han
skulle kunna undgå att få vatten i klockan, som han bar på sig!
Vid tredje försöket med en annan båt lyckas man komma
ut till kuttern, hämta sakerna och föra dem i land.
Så till sist en stämningsbild från en midsommardagskväll
på Sandön.
Dimman ligger tät öfver ön, och med henne följer mörkret.
Fyrarna äro tända. Se, den närmaste fyrens ljusstarka låga
lyser upp dimman rundt omkring till ett gigantiskt, fladdrande
och böljande ljusklot.
Synen väcker erinringar om moderna symbolisters taflor,
om koronan kring ett jättestort madonnahufvud. Men den äger
färgvariationer, som intet konstnärsöga fångar, ljusnyanser, som
ingen pensel återger.
Den ystra, yrande, obetänksamma glädjen är en sällsynt
gäst bland Sandöborna. En gång hvarje år, på
midsommar-dagskvällen, får han ohejdad drifva sitt muntra spel.
Uppe i ena fyren tråder man dansen gladeliga. Bristen
på unga flickor betyder föga, karlarna svänga om med
hvarandra, och så drager man fram gamla Ida, gubben Liljas
hushållerska. Hon morrar i början, men tinar upp så småningom,
och se, till sist börjar hon kokettera.
Stämningen stiger. Den upptågslystne Lilja kommer in
med en tom karamellburk på hufvudet och utför sålunda prydd
en fantastisk solodans.
Det bästa uttrycket för den feberaktigt uppdrifna
glädjestämningen på denna midsommarfest är en fyrvaktare från södra
fyren, den ende af Tärnuddens befolkning, som kommit upp
till dansen. Denne man har ett vekt, böjligt sinne och en
intensiv njutningsträngtan, en böjelse, som vid den öde södra
fyren drager sig fram på den uslaste svältkost. Han vill nu
taga skadan igen, men plågas ständigt af fruktan för att ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
