Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
vägen i närheten af Håby kyrka, fram till Svarteborgs kyrka,
belägen på en ansenlig landthöjd. Nedanför kyrkan öppnar sig
en vidsträckt slätt; å ömse sidor om den djupa dal, som leder
från kyrkan till södra Bullarensjön, ligga fjällryggar.
Landsvägen fortsätter från Svarteborg norrut närmast åt Rabbalshede.
Om dessa och andra trakter i Bohuslän se C. G. Brunius »Resa
genom Halland, Bohuslän, Dalsland, Värmland och
Västergötland år 1838».
Ett stycke på andra sidan Svarteborg viker en väg af åt
de tre mil långa Bullarensjöarne, som äro belägna mellan två
väldiga fjällsträckningar i en föga bred dalgång, på hvars västra
sida åtskilliga byar och gårdar synas.
Bullarensjöarne äro förenade genom den lilla, men vackra
Långevallsälfven. Dessa sjöar äro så smala, att de likna en
älf i synnerhet södra Bullarensjön med på sina ställen blott
några bösshålls bredd. Sjöarne ligga i rät linie med Idefjord,
som bildar gränsen mot Norge, och hafva sannolikt i forna tider
utgjort en förlängning af denna hafsvik, uti hvilken de nu
af-börda sig. Stränderna af dessa sjöar äga en på samma gång vild
och storslagen naturskönhet. Det, som i väsentlig mån bidrager
att gifva Bullarensjöarne deras egendomliga prägel, är att man
icke från en punkt öfverser mer än en del af deras yta. Denna
är dold i sin helhet antingen af en krökning eller en
framskjutande udde.
En författare yttrar om Bullarensjöarne:
»An trängas stränderna samman i pass, där de höga bergen,
afkastande sina gröna mantlar, framträda trotsiga och
vördnadsbjudande, störtande sig i lodräta afsatser ned i sjöns djup. Än
äro bergen täckta af skog, där det hemlighetsfulla suset i
gra-narnes toppar täljer sagan om den gamla borgruinen högst upp
på klippan och där på sluttningen mot stranden ligga nedrasade
med gulgrön mjuk mossa öfverdragna klippblock, delvis dolda
under ormbunkar och i half skymning under de öfverhängande
löf- och barrträden, lämnande knappt utrymme åt en slingrande
brant gångstig ned till vattnet, vid hvilket den utmynnar i en
liten vik under de höga klipporna, mellan hvilka för ögat den
trolska sjön framskymtar. Än slutligen draga sig bergen till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
