Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
uppför sjöarna. Deras 15-årige son, som nyligen .gått någon
tid i skola i Gellivare, kunde äfven svenska. — Allt detta var
ju angenäma underrättelser, och vi kröpo nu in i kåtan, bugade
oss knäböjande, en här tvungen ställning, och fingo en nådig
nick till svar. Kaffekokningen var redan i full gång,
ombestyrd af fjäll-lapskan, hvilken hade ett ganska trcfligt yttre och
synbarligen var helt ung. Här var ingen brist på renskinn;
t. o. m. kuddar funnos. Sedan kaffet var färdigt, framtogs den
traditionela och väl omlindade koppen ur sin träask, och kaffe
tillräcktes i tur och ordning. Socker var man rädd om; de
små utlämnade bitarna kommo nästan ognagade tillbaka. När
turen kom till oss, diskades koppen, och på den grädde
ersättande getosten sparades ej; sist drack värdinnan. Roddarne
ville nu genast vända, för att fortast möjligt åter komma ned
i älfven. Ursprungliga uppgörelsen hade varit, att tolken skulle
stanna och åtfölja oss vidare här uppe. Han ville dock högst
ogäma detta, anseende sig få mycket svårt att komma tillbaka
till Killingi. Då det nu gjorts klart här uppe om ändamålet
med vår härvaro, hvart vi ämnade oss etc., så ville vi ej mot
hans vilja kvarhålla honom, utan läto honom om en stund
återvända tillsammans med roddarne. Dessförinnan hade vi gjort
oss en liten parlör med några mera vanliga ord och vändningar.
Fram på dagen uppenbarade sig oförmodadt den döfve
gubben, troligen ditkallad genom någon signal. Att gubben var
döf kommo vi snart underfund med, men att han kunde tala
svenska kunde vi nu lika litet som sedermera märka. Detta
var en stor missräkning. Medelst en obegriplig rotvälska,
illustrerad af tecken, i hvars tydlighet de båda makarna sökte
öfver-glänsa hvarandra, uppmanades vi att komma ned i båten. Vi
hade genom tolken låtit veta, att vi någon dag ville komma
öfver till det på andra sidan sjön liggande fjället Akkavare,
och gubben, som nu fått veta detta, ansåg det tydligen
lämpligt, att vi redan denna dag följde med, då han nu ändå skulle
ro hem med sin hustru. Icke vi heller hade något mot detta.
Trötta, som vi voro, hade vi nog behöft hvila, men tiden måste
användas väl. — Det åtgick en rundlig tid att komma öfver
sjön, hvilken var betydligt bredare, än man skulle trott. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
