Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
marmen själf och 3 för »kamraten». Deras egenskap af
båtskjuts hindrade dem dock ej, att, då vi på aftonen lämnade
Paltaluokte, fylla båten med en stor not, under det vi fingo
se oss om efter plats, och framåt åt natten blefvo vi utan vidare
landsatta med den lakoniska tillsägelsen: »koka kaffe». Själfva
började de nota, en process, som tog en hel timme och gärna
kunde låtits bli, ty i den natten fingo de intet. Det var
icke utan en hemlig fröjd, som vi sågo dem arbeta upp den
tunga fast — tomma noten, från hvilken vi nu till på köpet
blefvo befriade. Kaffet fingo de nog se sig efter. — Sjön var
här mycket smal, men djup, och fjällväggarna störtade nästan
lodrätt ned i vattnet. Komna fram till slutet af sjön, där tvänne
större älfvar utmynnade, hängde vi oupphörligt upp oss på
mäktiga sandaflagringar. Våra roddare hade tydligen aldrig
varit här uppe förut, och det var först med hjälp af kartorna,
som vi funno en af rännorna och kunde landa vid älfven
Kai-tomjokk. Innan vi här skildes från lapparna, blefvo vi bjudna
på sik, nybakadt bröd och kaffe. Att baka bröd gick hastigt
och lustigt. Mjöl och vatten knådades samman i öskaret, och
degen gräddades på en flat sten vid elden. -— Sedan vi tagit
afsked af lapparna, började omedelbart nya besvärligheter.
Packningen var alldeles för tung, och en upp mot dagen företagen
reducering, i det att allt, som ej var absolut nödvändigt,
bortkastades, gjorde den föga lättare. Ofvervandringen till Norge,
som kunde varit synnerligen angenäm, blef därför ett ideligt
släpande. Så gick andra dagen till ända. Yid midnatt
passerades de glaciärer, som bilda vattendelaren för älfvar till
Kai-tomsjöarna och älfvar till den på Kölen slutande stora sjön
Sitasjaure. Dalarna på ömse sidor om dessa glaciärer hade
nyligen blifvit snöfria, och vandringen på den kalla, gytjiga
marken erbjöd allt annat än intresse. Då vi på morgonen lägrade
nedom Kaitomtjokk kunde vi omöjligen hopsamla bränsle i
någon form, räckande att koka kaffe. De våta lafvarna nekade
att brinna, och något annat var ej att få. Hela vägen till Norge
gick högt öfver trädgränsen, och vårt enda bränsle var kråkris
(Empetrum) och dvergbjörk, hvilka dock visst icke funnos
öfver-allt, utan uppträdde med långa mellanrum. Huru glada blefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
