- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1895 /
240

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240

taga, och klampa bullersamt omkring i korridorerna. De ringa
på ringledningarna och hvissla, under det de gå utför trapporna.
De tappa konservburkar på öfversta trappsteget och låta dem
rulla ned under bedöfvande larm. De ropa på sina förare, de
rusa uppför trapporna för att hämta något de glömt och
slutligen utföra de en liten j odling eller försöka åtminstone att
göra det, innan de omsider gifva sig i väg.»

Det finnes litet här och hvar i landet en del kyrkor, slott
och andra sevärdheter, hvilka gärna besökas af turister och
med beredvillighet visas dem. Hvad nu t. ex. kyrkorna
beträffar, så är den vanliga gången, när man skall besöka en svensk
kyrka följande: Man tågar upp till stora ingången, ruskar i
låset och finner dörren stängd. Sedan man vandrat rundt
omkring kyrkan samt ruskat i alla andra dörrar och funnit dem
stängda, får man återvända, vanligen öfver något stort öde
torg för att uppspåra någon människa, som händelsevis vet hvar
kyrkvaktaren bor. Får man nu veta, att denne bor i »den
lilla röda byggningen till höger nere i backen» och beger sig
dit samt genomsöker stuga, vedbod och källare, kan det hända,
att kyrkvaktaren anträffas, men det kan lika väl hända, att han
är ute på yttersta hamnpiren och metar abborrar eller i andra
änden af staden och gräfver potatis. Och lyckas det en ändå
till sist att komma ih i kyrkan, så har man alltid den otrefliga
drickspenningsfrågan att grubbla öfver.

Bra mycket redigare är det, som man ofta ser utomlands,
att på lämpliga ställen anslås och kungöres, hvilka tider kyrkan
hålles öppen för besökande, och hvilken afgift en hvar har att
därvid erlägga. Denna afgift kan lämpligen användas till
något välgörande ändamål, sedan kyrkvaktaren däraf fått skälig
andel.

Hvad vi nu sagt, gäller naturligtvis äfven om andra
märkvärdiga byggnader eller inrättningar, och denna anordning torde
lända vederbörande väktare eller förevisare lika mycket som
den resande allmänheten till fördel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1895/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free