- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1895 /
248

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

248

Att skrifva reseskildringar är en konst, som icke hör till
de lättaste. Vi tillåta oss här några reflexioner, som vi
vördsamt tillägna våra många frivilliga medarbetare.

Det, som ger en reseskildring dess värde, är i första
rummet, att den innehåller nya och intressanta falda eller i öfrigt
nyttiga upplysningar. Detta förbises alltför ofta. Många
turist-beskrifningar bestå af hälften lyriska stämningsbikler och
hälften författarens rent personliga s. k. äfventyr. Stämningsbilder
kunna någon gång vara bra och gifva skildringen ett visst
behag, om de skrifvas med talang, men de böra användas med
urskiljning och helt och hållet undvikas af dem, som icke ha
något annat att omtala, än att himlen är blå, ängen grön och
björkarne hvita. Äfventyr intressera, om de äro verkliga
äfventyr, likasom resor under ovanliga förhållanden gifva
författaren rättighet att tala om, livad som händer honom själf (t. ex.
vid någon äfventyrlig bergsbestigning, segeltur eller kanotfärd
eller vid någon forskningsfärd in i det svartaste Lappland och
dyl.), men däremot gör det ingen människa glad eller världen
öfver hufvud mera förädlad att läsa om, hur en vanlig
landsvägsvandrare blef genomvåt af ett regnväder, erhöll en ruskig
säng eller hörde en arg tjur böla.

När någon gång en författare ger sig in på att berätta
fakta, kan man våga tio mot ett på, att han endast
berättar, livad han själf i en flyktig förbifart erfarit, utan att
öfvertyga sig om, att hvad han meddelar verkligen är pålitligt
eller försöka att göra sin skildring af trakten och dess
märkvärdigheter fullständig genom att komplettera sina egna
erfarenheter med upplysningar från ortens befolkning. Detta är ej
häller bra. Det är icke författaren utan den trakt, han
genomreser, som i första rummet intresserar läsaren, och det är icke,
hvad författaren iakttagit, utan hvad som öfverhufvud finnes att
uppmärksamma, som man önskar få veta.

Af samma skäl, som nyss berörts, är det bättre att
koncentrera sig kring någon viss detalj af sin resa, något visst
intressantare område och göra skildringen häraf bredare och
innehållsrikare än att trötta läsaren med att släpa honom i
författarens spår under hela dennes färd, i hvilket fall beskrifningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1895/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free