Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
nu kommer det bästa, jag menar det vackraste, och det är,
att denna tätt sammanväxta skog af ekar och granar
genom-brytes på regelbundna afstånd af öppna raka »gator», som tränga
djupt in genom skogen och från landsvägen erbjuda det
vackraste perspektiv. Med de luftiga gröna hvalfven ofvanför, där
grenarne mötas nästan i spetsbågsform, med de raka
ekstammarna på hvardera sidan löpande liksom smäckra pelarrader
inåt hvalfgången, och med den vackra mjuka gräsmattan
nedanför, jämn som ett golf, där späda solstrålar här och där kasta
små glänsande strimmor, liksom inträngande från målade
sido-fönster — påminna i sanning dessa skogsinteriörer med sitt
förtjusande perspektiv om den götiska tempeltypen. Ja, själfva
högaltaret saknas ej om man vid detta får likna den skimrande
bakgrunden längst bort vid hvalfgångens slut, där solstrålarne
leka mellan de glesnande grenarne och himmelens ljusblå grand
skymtar fram bakom.
Yid slutet af uppförsbacken kommo vi till en fri plats på
höger hand, och där reste sig hvitglänsande, ett stycke framför
oss, den af Per Brahe d. y. fullbordade s. k. »nya kyrkan»
som ännu användes till sockenkyrka. Vi veko snart af till
höger, förbi kyrkans hufvudingång, och nu fick prosten syn på
en man, som passerade genom en grind in på kyrkogården till
vänster om vägen. Hästarna höllos inne, prosten ropade till
sig mannen, som han väl kände — det var nämligen klockarn —
och med honom uppgjordes nu, att han skulle visa oss kyrkan
vid vår återkomst klockan 7.
Medan det språkades härom, kastade jag en blick på
kyrkogården och på den gamla klockstapeln, båda belägna midt emot
kyrkan på andra sidan vägen och båda egendomliga livar i sin
art. Kyrkogården, som i förbigående sagdt är alldeles ny och
lär ha invigts i fjol sommar af den gamle prosten själf, som
satt vid min sida, utgöres nämligen helt enkelt af en
kvadrat-formig uthuggning ur den täta granskogen, så att denna på tre
sidor kringgärdar den liksom med höga dunkelgröna murar,
medan den fjärde sidan begränsas af landsvägen; och den gamla
klockstapeln, med sin höga spira och sin vackra »huf» hvilande
på väldigt resvirke, tar sig riktigt stilfullt ut, där den höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
