- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1895 /
274

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

274

bössa på axeln, — och detta underliga förhållande fick snart
sin förklaring. Bäst han gick där och knogade vid plogen,
kom en fasan flygande in på hans åker och så ännu en och
ännu en o. s. v. — det var något fel med »drefvet» — och
han vips fram med bössan och sköt den ena efter den andra.
Baron D. och hans förnäma jaktsällskap fingo stå som
vanmäktiga åskådare, de hade ingen rätt att gripa in, enär åkern var
bondens och denne ej var med i kontraktet; men att de kommo
i dåligt lynne, må man ej undra på. Skarpa ord haglade ock
öfver den objudne jaktkamraten. Denne tog emellertid saken
lugnt och fortsatte, under drängarnas ljudliga skratt, sin glada
sport; och på kvällen körde han hem en hel »häck» med fasaner,
under det herrarne fingo tomhändta gå sin väg. Och när
jaktsällskapet reste, gick bonden helt kavat och belåten och
stolt-serade på bryggan med den fatala bössan på axeln. Hvad
skulle baron D. göra? Han såg nu ingen annan råd än att
köpa bössan af bonden samt ge honom 200 kronor på köpet,
för att han skulle låta bli att skjuta fasaner på sina ägor
under de år som återstodo, innan kontraktet med bönderna
förnyades. Den jaktdagens utbyte torde baron D. ej ha rosat —
men bonden gjorde det väl så mycket mer.

Och nu torde man fått höra nog om fasanerna för denna
gång. Blott det vill jag tillägga, att vi under hela färden ej
sågo till en enda af de ståtliga fåglarna, ehuru, enligt mina
vänners utsago, det ej är så sällsynt att få se dem i
skogs-brynet vid själfva landsvägen.

* *

*



Sedan vi lämnat den engelske fasanhöfdingens bostad
bakom oss, kommo vi om några ögonblick in på Visingsö stora
landsväg, som stryker längs igenom hela ön från dess
sydligaste ända till dess nordligaste och hela tiden ungefär på dess
midt. Här på midten löper också längs öns hela sträckning
en låg sandås, delvis skögbeklädd, delvis kal (det förra ända
till två tredjedelar af öns längd söderifrån, det senare i norr),
och från denna ås sluttar landet sakta åt ömse sidor, åt öster

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1895/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free