283 (Svenska Turistföreningens årsskrift / 1895)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

283

»Öfver stigar branta» måtte emellertid vara en fri poetisk
fiktion, ty några sådana såg jag ej till åt detta håll af ön. Huru
som hälst, historien är i hufvudsak den gamla bekanta, som
återfinnes i sägner från nästan alla Sveriges landsändar, om
besöket hos trollen, om dryckeshornet och om ridten för lifvet —
och här är skillnaden blott den, att allt slutar väl. Den hvita
hamnen af väpnarens af lidna ungdomsbrud visar sig i
kyrkdör-ren och ropar: »Rid in på åkern, Krist hjelpe dig!»

»Och in på åkern han hastigt svängde
Förföljd af gastar med hesa skratt,

Kring hästens länder de girigt trängde,

Och ropen hväste; »ta fatt, ta fatt!»

Men de försvunno,

Så snart de funno,

Att in på åkern han hunnen var —

Och nu vardt himlen af stjärnor klar»
o. s. v.

* *

En stund senare stannade vi framför en ny af öns
»märkvärdigheter». Det var en sydlänsk plantering, som låg strax
till vänster om vägen och vid första anblicken ej såg
märkvärdigare ut, än att undertecknad, som ej är stor växtkännare,
mycket väl skulle i hastigheten ha kunnat ta den för en
körs-bärslund eller en liten skog af alar eller något dylikt — och
ändå var det ingenting mer och ingenting mindre än en
mull-bärsshog midt i mellersta Sverige. Och dess historia? Jo, det
lär ha varit drottning Josefina, som år 1832 låtit anlägga den
för att uppföda silkesmaskar till framkallande och uppmuntran
af en inhemsk sidenindustri; men huset, där silkesberedningen
försiggick, nedbrann snart, och då upphörde företaget, som
måhända ej häller i öfrigt slagit så väl ut som man önskat.
Emellertid står mullbärslunden kvar, grönskande och lummig, som
ett minne af den goda drottningens välvilliga afsikter och som
ett bevis på öns alstringskraftiga jordmån och milda klimat.

Vi foro ännu ett stycke sydligare, men ej så långt, att vi
ens sågo en skymt af öns södra udde, som bortskymdes af
terrängen åt detta håll. På återvägen och, sedan vi åter farit

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/stf/1895/0389.html

		Svenska Turistföreningens årsskrift / 1895 / 283 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|