Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
enda stort stenhus af den moderna prunkande sorten, utan allt
är så förtjusande smått och allt af trä och i ljusa glada färger.
Visa mig maken till stad! Ja, det skulle då vara Oregrund
förstås, men den är i en annan stil.
* *
*
När jag sedan på den randiga trottoaren vandrade
Brahe-gatan framåt, måste jag stanna vid hvarje gränd (de voro för
resten mycket få) för att beundra utsikten åt hvardera hållet,
åt väster nedåt sjön öfver grönskande fält och kryddgårdar, åt
öster uppåt den branta bergväggen genom ett perspektiv af
häckar och fruktträd. Under denna vandring gick jag äfven förbi
stadens småtrefliga torg, anlagdt på en terrass på östra sidan af
gatan. Slutligen förde mig min ciceron genom en gränd upp åt
berget till, och jag gjorde då den öfverraskande upptäckten, att
däruppe strök en ny långgata fram, parallell med Brahegatan,
om ock betydligt kortare. Den hette »Bergsgatan» eller »Ofre
gatan» och gjorde skäl för båda namnen, ty den gick tätt
under berget och betydligt högre än den andra, och den kunde
gärna för mig ha haft ett ännu täckare namn såsom
»Blomstergatan» eller »Trädgårdsgatan», ty den var innerligen landtlig
med sina trädgårdar på västra sidan (egentligen Brahegatans
trädgårdar, som sträcka sig ända hit opp) och sin täcka husrad
med blomsterrika små täppor på den östra sidan, begränsade
mot gatan af vackra häckar af »ligustrum», så att det var ett
sannt nöje att äfven här vandra fram. Det var en vandring
genom en idyll af fruktträd och blomsterrabatter från början
till slut. Jag påminner mig bland annat vid denna gata ett
yfvigt päronträd, som sträckte sig med sina grenar fram öfver
det röda tegeltaket på ett af de små husen, så att en stor
lummig kvist hängde rakt öfver husets skorsten. Också upplyste
min ledsagare, att päronen här stundom så uppvärmdes af hettan
från skorstenspipan, att de »föllo stekta ned i spiseln».
Det var ock vid denna gata, som för mig påpekades det
största och märkvärdigaste päronträd, jag i mitt lif har skådat.
Det var visserligen ej »16 fot i omkrets vid roten», såsom ett
numera försvunnet päronträd i Grenna, omtaladt i en af Witt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:17 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1895/0406.html
