Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
min intensiva njutning af denna åktur i den vackra
solskens-morgonen genom det härliga landskapet längs Vätterns strand.
Jag tyckte till och med, att det hitåt var ännu vackrare än
norrut, kanske därföre att den mark vi här åkte fram öfver,
var mera kuperad, att det stundom bar uppåt rätt högt öfver
sjön, och att utsikten öfver denna och Visingsö hela tiden låg
fri och vidöppen. Men höjdpunkten — jag menar ej
höjdpunkten af terrängen utan höjdpunkten af skönheten nådde vi
vid Röttle kvarn.
Man använder i reseskildringar ofta uttrycket »pittoresk»
och missbrukar det ej sällan — kanske har äfven jag så gjort
någon gång i denna uppsats — men det får jag säga, att i
fråga om Röttle kan det användas i sin fulla sanning, ty något
mera pittoreskt i detta ords egentliga betydelse har jag väl
knappt skådat. Res dit och se, och ni skall ge mig rätt. När
jag helt plötsligt midt under vårt samtal och utan någon
förberedelse från min reskamrats sida anlände på kvarnbron och
där lyfte min blick, så ropade jag genast ptro! af alla krafter,
ty här var det inte möjligt annat än att stanna, fast han hade
tänkt, att vi skulle göra det först på återvägen.
Skall jag beskrifva livad jag såg? Jag fruktar det tjänar
till ingenting. »Röttle kvarn» med dess vattenfall och
byggnader kan blott målas — och det har också, försäkrade min
vän borgmästaren, mångfaldiga gånger skett, ty alla artister, som
komma hit, bli ögonblickligen förtjusta. Men något skall jag
väl säga. Tänk er då, om ni kan det, till vänster om bron ett
det präktigaste lilla vattenfall — och ej så litet ändå — som i
de gladaste språng och krumbugter kommer med dån
nedbru-sande i flera afsatser utför en starkt sluttande klipphöjd,
hvilken är beväxt med lummiga björkar och alar, som hela vägen
utföre tränga sig i täta klungor kring den glada forsen i alla
dess krökar för att mottaga dess friska stänk och lyssna till
dess bedårande sång. Tänk er vidare till höger om bron samma
fors fortsätta »vägen utföre» lika glad och sjungande och i
samma yra språng och krumbukter ända ned till Vättern, som
ligger ett godt stycke nedanför och med sin blå yta, här delvis
infattad i den ram, som bildas af ravinen, ej häller skämmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
