- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1895 /
386

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dag ej passera den sista strida »struckan», där en mängd närgångna timmerstockar för tillfället drifva sitt ofog, och den sista fjärndelen måste därför tillryggaläggas i roddbåt.

Vid vår framkomst till det ofvanför Bågaedet belägna »hjälpgästgifveriet» Sjulsåsen, funno vi alla sängplatser upptagna; endast en loge kunde ställas till vårt förfogande. Nå, låt gå för logen då! När svårigheter äfven yppades att få något till lifs i gården, togo vi vårt parti, arrangerade oss å la bohèmienne vid sjöstranden och superade på smörgås, renkött och det starkaste kaffe, som kanske någonsin kokats. Desserten utgjordes af cigarretter och beckolja, denna senare hufvudsakligen för myggornas räkning, hvilka dock voro ytterst kruserliga inför den lockande anrättningen.

Men uppe i gröngräset sutto de tre spelemännen och gnodde sina strängaspel för brinnande lifvet. Till sist väckte dansrytmerna genklang i våra själar och narrade några af oss att på den sluttande gårdsplanen försöka en polska, som dock gick tämligen knaggligt och slutade med en storartad kullerbytta. Sedan man pustat och skrattat ut, vidtog sången. Och så kröpo vi till sist in i vår loge, där det fanns fullt upp af hö, hudar och fällar. Nu skulle man hvila ut några timmar från dagens mödor.

Om flickorna endast kunde tiga därborta på sin kant. Men fastän de för tjugonde gången ha öfverenskommit om att bannlysa alla samtal och öfverlämna sig åt sömnen, upphäfver ändock alltid någon af dem efter ett par minuter sin älskliga stämma i nattens frid. En tanke har upprunnit i hennes hjärna, och den måste uttalas för att ej gå förlorad för eftervärlden. Och hvilken tanke sedan! »Oj, hvad det sticks!» »Jag ser tre hål i taket!» »När bruka myggorna sofva gentligen?» »Usch, hvad du sparkas!» »Nu sitter den där melodien i mina öron», o. s. v. Om det funnes något slags termometer att mäta hjärnverksamheten med hos olika människor, skulle den bestämdt visa på kokpunkten för unga flickor, som skola sofva. Deras hufvud rymmer då för tillfället hela universum och detta enomkorsas på längden och tvären af de blixtsnabbaste, oberäkneligaste tankar, som någonsin satt en kvinnotunga i gång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1895/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free