Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
Åter en soldag, ett morgonbad i sjön, en munter frukost!
Yi öfverlade nu med vår värd om marschrutan för dagen.
Resultatet blef följande: roddvägen förbi Ankarede lappkapell,
hvilket midt i söcknet ej är af något särskildt intresse, den —
bry vi oss inte om; inte häller om gångvägen (omkr. 7 km)
fram till Ankarvattnets by. Nej, vi klättra upp på
Messklum-pen, det fjäll, vid hvars fot Blåsjögårdarna ligga, och ta oss
därifrån ned till Ankarvattnet, dit vi i alla händelser skola.
Vägvisare kan ej erhållas och anses ej häller af folket
nödvändig, men Ol. Pebrson vill följa oss upp på fjället, hvilket
är mycket hyggligt af honom.
Så stodo vi nu där på backen, färdiga till uppbrott — men
först vilja vi med en sång hälsa de enkla hjärtegoda människor,
vi här lärt känna. Landskapet ligger framför oss i strålande
fägring med klara vatten, mörka skogar och solbeglänsta
snöfjäll, det är sommarjubel inom oss, utom oss; då gripa de ord
vi sjunga våra sinnen så starkt, att tonerna nästan vilja stocka
sig i våra strupar:
»Når du skal på Fjeldesti
og skal Nisten snöre,
læg så ikke mere i
end du godt kan före!
Drag ej med dig Dalens Trang
i de grönne Lider,
skyl den i en frejdig Sang
ned ad Fjeldets Sider!»
Vi ha sjungit den sången hundra gånger förr, men aldrig som
nu kännt makten af dess djupa, poetiska tanke. Ja, lycklig den,
som ej har annat i »Nisten» än det han »godt kan före», som
kunnat lämna sina stora eller små bekymmer kvar nere i de
bullrande städer, där den mänskliga fåfängan välter sina
Sisyfus-stenar upp och ned, upp och ned, —- lycklig den, som likt oss
får i sång och höglandsluft skölja sinnet rent från all »Dalens
Trang» till ett öfverförfinadt lif i kvalmig salongsluft. Och
dock — i denna vår lyckas durklang blandar sig en mollton.
Vid hvarje steg hviskar naturen bönfallande till oss: »Stanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
