- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1895 /
396

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

39G

sig nu efter oss genom den ödsliga skogen, lurande på oss
bakom trädstammarne, hånfullt upprepande våra rörelser.

»Se, nu »lyser» det på Raukasjögårdarne!» Lotsens stämma
löser den förtrollning, hvari den store Pan försänkt oss, och
åsynen af de små grå stugorna i fjärran återför oss helt till
verkligheten. Om en stund träffa vi slåtterfolk från det ställe,
dit vi ämna oss. Det var bra! Nu slippa vi ligga vid
Rauka-jaurs strand och röka efter båt. Lotsen afskedas och gubben
Fredrik i Raukasjö själf fraktar oss öfver. Under de 20
minuter, rodden varar, studera vi landskapet. Det är vackert,
men af en vild, svårmodig karaktär. Upp ur sjön stiga på
alla sidor branta, löfklädda fjällsluttningar, och i väster tronar
ett väldigt norskt fjäll, hvars taggar och tinnar äro alldeles
betäckta af gnistrande snö. Liksom vid Blåsjön och
Ankarvattnet ligga människoboningarne här på norra stranden, på en
hög backe.

Men framme vid dagens mål väntade oss en stor
missräkning. Tvärt emot de upplysningar, vi erhållit, visade sig
detta ställe omöjligt att använda till nattkvarter. Inne i
stugan, där familjens sju egna barn och fyra inackorderade
lappungar ostörda fingo husera, såg det afskräckande ruskigt ut.
Någon lada eller loge fanns ej heller att tillgå, och
lapphär-bergena, som stodo i en rad ute på backen voro väl tillåsta.
Det återstod oss ej annat än att tillbringa natten under bar
himmel ute på gräset. Lyckligtvis var vädret vackert; om det
regnat, vet jag ej, hvad vi skulle hafva tagit oss till. En
duktig brasa gjordes upp och sedan bars husets förråd af snygga
renhudar ut och lades i en ring kring elden, sedan vi dock
först preparerat dem med insektspulver.

Här skulle vi alltså sofvande eller vakande, förmodligen
det senare, bida den nya dagens inbrott. För att stärka oss
åto vi s. k. flötgröt. Som Luran den dagen firade sin
namnsdag, bjöd hon nämligen enligt häfdvunnet bruk från föregående
vandringar sällskapet på denna fjällrätt. Den ansenliga
kvantitet söt grädde, som bondhustrun med anledning häraf ställde
till hennes disposition, var af delikataste slag, men ingen kunde
koka gröten utom Olle, som lärt konsten i Oviksfjällen. Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1895/0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free