Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
medan han nu stod där, röd och svettig, och bearbetade
anrättningen för att få den att »smöra sig», kom husets gamla
farmor fram och betraktade honom med oförställd häpnad. »Nog
har jag lefvat i 80 år, men aldrig förr har jag sett en karl
koka gröt», utbrast hon till sist med af ålder darrande röst.
»Så var glad, mor lilla, att du ändtligen fått upplefva något
så märkvärdigt», tänkte Olle och profvade gröten, som nu var
färdig, framsattes för sällskapet och erhöll de kritiska
damernas nådiga bifall.
Och så kom natten. Ändtligen voro den pratsamma
bondhustruns vidlyftiga historier slut, ändtligen kunde man få krypa
ihop i sin filt för att åtminstone hvila sig några timmar.–––-
— — Hör, huru eldbränderna tissla och tassla med hvarandra!
De hålla ifriga öfverläggningar, de framställa enträgna
yrkanden, de gifva hårdnackade afslag, — allt i hviskande ton, af
fruktan att väcka de sofvande människorna. Men ibland glömma
de sig: ett häftigt utrop, en vredgad sprakning — och så sänka
de hastigt rösten igen, förskräckte öfver sin oförsigtighet —
— — — Ur den dvala, hvari vi så småningom sjunkit,
väcktes vi vid 5-tiden på morgonen genom en förnimmelse af, att
elden slocknat, och att solen sken oss i ansiktet. Huttrande
af köld satte vi oss upp och tittade på hvarandra. Ja, där
sutto vi nu, glåmögda, ruggiga och djupt melankoliska, som
lefvande karrikatyrer af oss själfva. Hejsan, hvad det blef
muntert i en hast! Skämtet började flöda, elden återtändes,
kaffepannan kom på. Och sedan vi fått oss en kopp af hennes
varma innehåll oeh på skilda tider- och ställen förrättat vår
morgontoalett, kände vi oss snart så krya, som om vi aldrig
varit slafvar af den vekliga vanan att sofva i säng.
Efter en hastig måltid bröto vi upp. Vi hade nu att
vandra 2 dryga mil öfver Borgafjällen (ändtligen!) till den närmaste
byn i Västerbotten. Någon lots kunde vi ej erhålla nu midt
i höbergningstiden, men som vägen är af gubben Fredrik själf
utprickad med stora^granstörar ända till den punkt, där man
får syn på Kultsjön och byn Klimpen, dit vi ämna oss, —
eftersom vidare den återstående delen af vägen sades vara
mycket lätt att hitta och det strålande vädret afvisade hvarje tanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
