Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399
omsorgsfullt i våra fickor, ty något annat bränsle var ej att
påräkna på denna höjd öfver hafvet, och snart flammade en
liten klar eld i skydd af mosslupna hällar. Hur den varma
chokoladen och konserverna smakade, »I som vandrat, I
ve-ten det!»
Men upp på benen igen, vi ha långt kvar! Tätt invid
vår lägerplats störtar en rännil storskrålande ut under en drifva.
Han skall bli vår vägvisare. Vi hålla jämna steg med hans
tillväxt; nu är han en munter pojke full af odygd, nu en
yngling, i hvars håg lidelserna börja sjuda, och när vi komma ner
i skogen, är han en lustig ung sälle, som kan dikta de allra
fagraste visor. Så vackert! Vi se honom högt uppe, vi se
honom långt nere; lummig grönska gömmer undan honom
mellan hvart och ett af hans famnshöga språng. Och se bara,
hur förälskade de unga björkarne längs brädden äro i honom!
De dölja honom svartsjukt för hvarandra, de böja sig fram för
att uppfånga hans kyss. Och han kysser dem alla i tur och
ordning och ilar sorglöst vidare; han tror, den token, att det
alltid skall stå gröna, fina björkar vid hans väg och bedja om
hans gunst. Men innan han vet ordet af, är han nere på den
sanka ängen. Lifvet vissnar med ens, glammet och visorna
förstummas för alltid. I tyst förtviflan glider han ut i sjön,
där hans lefnad utplånas, såsom om den aldrig varit.
Sångar-lif, sångarlott!
Men du har dock, du bäck med den korta lefnadssagan,
uträttat något, som hugfäst ditt minne hos oss. Du har ledt
trötta fjällvandrare fram till ett mål, som skall skänka dem
hvila efter dagens strapatser.
»Båt oho-oj!» Vi stodo på södra stranden af
Suoinemakk-älfven (på Kjellerstedts karta kallad Saxälfven) strax ofvanför
dess utlopp i Kultsjön och ropade upp mot gårdarne, som ligga
högt uppe i sluttningen på norra sidan. »Båt ohooooj!» —
— — »Båt kommer!»
Vi sågo en karl löpa utför backarne åt sjön till, där
förmodligen båten låg. Men inte kom han i första rappet inte.
Alfven går här i de allra vidunderligaste krokar och snirklar,
V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
