- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1895 /
402

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

402

med sina dagrars och stämningars bedårande makt. Det var
icke blott vinden, som kom våra röster att darra så underligt,
icke endast Kultsjöns aftondimmor, som skymde våra blickar,
när vi nu uppstämde Kjebulfs stämningsstarka: »Det vifter
koldt og skumrer».

»Du vilde Hej, du dunkle Fjeld,

Yi sige Jer med Blus og Sang
Farvel, Farvel!»

Tigande fortsatte vi vår vandring.

Från Bångnäs gingo vi nästa dag den vackra, omkring 18
km långa skogsvägen till nybygget Skönvik vid sjön Malgomajs
öfre ände. Härifrån fortsattes roddiedes ned efter samma vackra
sjö till byn Skansholm, hvarest Gretas och Olles anhöriga
uppe-höllo sig för sommaren. Sedan vi dröjt på detta ställe ett par
dagar, hvilka till följd af den något regniga väderleken
hufvud-sakligen tillbraktes inomhus och ägnades åt familjelifvet, styrdes
kosan till Vilhelmina kyrkoplats.

I Vilhelmina beundrade vi den sällsynt sköna utsikten från
kyrkberget och kastade en sista vemodig blick på fjällen. Därpå
anträdde vi den båtfärd nedefter Angermanälfven, som allt från
början ingått som en viktig del i våra vandringsplaner. Yi
fingo därvid pröfva nöjet att ränna forsar.

Det är en eggande och på samma gång fjättrande känsla
af stark spänning, som du erfar, när du i en lätt båt glider
fram öfver kokande och brusande vattenmassor. Du vet ej af,
hur snabbt du ilar fram, förr än en blick på stranden säger
dig det. Då hissnar du allt till lite smått och griper ett fast
tag i relingen. Och stenarne i forsen se ut som besynnerliga
sjödjur, som komma styrande upp mot strömmen, med en fåra
efter sig fylld af gräddliknande skum och gungande klara bubblor.

Som bekant rännas i Västerbottens älfvar forsarne ej på
samma storartadt djärfva sätt som i öfre Norrbottens. Ar man
flere i sällskap måste i vanliga fall några stiga ur och gå längs
stranden ned till nästa sel, ja det händer ibland, att roddaren
vill vara ensam i båten vid någon farligare passage.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1895/0526.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free