- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1895 /
405

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Åreskutan i maj.

Trots den tidiga årstiden och oaktadt »Skutan»
synbarligen ännu hade bra mycket kvar af sin vinterdräkt, hvarigenom
den väldige jätten tedde sig än mer majestätisk och därför ock
kom en själf att känna sig så mycket obetydligare, beslöt jag
att göra ett uppehåll i Are för att — det månde bära eller
brista — söka uppnå »Skutans» högsta topp. Tåget gick
vidare, och jag om händer togs på det mest förekommande sätt
af stationsinspektoren, som på bästa vis sörjde för så väl min
plans förverkligande som mitt välbefinnande under vistelsen i
Are. Efter att i hans hem intagit en lättare måltid —
restauranten öppnas nämligen först den första juni — och sedan
jag af honom utrustats med staf och kikare samt som vägvisare
kyrkvaktarens »Lars», var jag snart ute på vandring.

Nere i dalen syntes landtbefolkningen öfverallt sysselsatt
med sin sådd; alla familjens medlemmar vöro ute på fältet;
till och med barnen fingo vara med, och de logo sina gladaste
leenden mot den förste turist, som kommit till deras trakt och
som jämte den redan yppiga vårgrönskan kanske utgjorde ett
budskap om, att glada sommardagar med lif och rörelse i den
lilla byn i år kunde komma tidigare än vanligt. Alla skulle
de hälsa, höra nyheter söderifrån samt önska mig lycklig färd,
och själfva de små jämtländska hästarne med sina spetsade
öron gjorde sitt till att åt det hela gifva denna landtligt
idylliska prägel, hvaraf stadsbon så gärna och så berättigadt
känner sig hänförd.

I den nedre skogsregionen och uppe på platån var
fullständig sommarhetta med torra vägar, och först vid den
gär-desgård, som skiljer de olika ägorna åt å Mörvikshummeln,
började »leran» komma i dagen, och härtill var anledningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1895/0531.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free