Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
snart funnen. Inom kort såg jag, där vägen slingrande följer
kullens norra sida, huru ett väldigt snöfält kvarlåg, som dock
var stadt i hastigt smältande tillstånd och som lämnade rikliga
fiöden till en »i» vägen framflytande rännil, ty väg fanns äfven
där, vinterväg nämligen, och hvartill den användts, fick man,
uppkommen på »hummeln», genast se; hit hade Åreboarne
nämligen under vinterns lopp kört upp virke, och nära nog
alldeles färdig stod där nu den allra nättaste lilla
turisthydda med fönster åt alla väderstreck och på östra gafveln en
treflig veranda. I de under liggande grantopparne höllo just
talltrastarne konsert, hvarvid de som vanligt, då de genomgå
sin rika repertoar, sökte öfverglänsa hvarandra i tonernas
skönhet och styrka. Dvärgbjörkens knoppar visade tydliga tecken
att vilja spränga sina knoppfjäll, och en och annan fjällväxt
hade redan öppnat sin sköna färgrika krona. Utsikten framåt
Dufed, där den nya kyrkan syntes i fonden, var förtjusande.
Snart började vi passera det ena snöfältet efter det andra;
de blefvo allt större och de mellanliggande bara fläckarne allt
glesare och mindre, men ännu »bar» skaren förträffligt, och man
kunde ej undgå att tänka på, med hvilken svindlande fart man
på skidor skulle hafva kunnat färdas vägen utför.
Då vi nått den punkt, där utsikten med ens vidgar sig
betydligt mot norr, och sålunda hade en tämligen jämn slätt att
gå öfver, upphörde helt och hållet de bara fläckarne; endast
snö varsnades, så långt ögat kunde nå, och här började den
äfven att »brista»; ofantliga drifvor hade under de senaste
veckorna fallit, och som solen gassade varm, måste man för hvart
steg stiga ned allra minst till knäet. Denna del af vägen
upptog närmare en timmes tid, och sedan vi uppför den sista
branten snarare krupit på stafven än gått, uppnåddes toppen efter
en vandring af 2 timmar 40 minuter.
Men var ock den sista delen af vägen något besvärlig, så
var det dock mödan väl värdt att komma dit upp, ty ett så
storartadt, romantiskt vildt panorama, som här utbredde sig,
öfvergår all min förmåga att beskrifva: endast den, som själf
varit däruppe, kan i någon mån fatta, huru härliga fjälltrakterna
voro i den strålande glansen från en klar majhimmel, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
