Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kåtar eller kåtor?
Trots K. B. Wncr.TjNDS obestridliga auktoritet i språkfrågor
är jag ingalunda öfvertygad af de skäl, lian i noten å sid. 28,
detta häfte, förebringar för den senare af ofvanstående
flertalsformer. Men förrän jag anför några skäl, vill jag betona, att
dessa rader skrifvas endast för dem, som, i likhet med mig,
hafva så pass känsligt sinne för äfven liflösa ords genus, att
t. ex. »solen han» och »månen hon» verkar som ett bastant
slag för hvardera örat. För den andra kategorien af folk är
ju den saken alldeles likgiltig; för dessa »framtidsmänniskor»
är det grammatiska genus (med dess konsekvenser) redan en
öfvervunnen ståndpunkt. — Fråga en i Ordlistan mindre förfaren
»sörlänning», hvad pluralis af den i vissa delar af Norrland
mycket vanliga »slarfformen» timmerbråta heter. Månne han ej
i nio fall af tio skall svara — bråtor? Och dock vill väl ej
W. bestrida, att af denna alldeles analogt med äncla och kåta
bildade form heter plur. endast -ar? Det är nu med bråta (-e)
alldeles som med kåta (-e): vi böra efterhöra dess
pluralisform i orter där begreppet är fullt aktuelt; så är det med
kåta (-e) just inom Norrbotten mer än annorstädes. Wiklunds
exempel med blommar, skuggar, hjärnar etc. etc. äro
härvidlag ej alls tillämpliga, enär samtliga dessa begrepp, som
äro i lika hög grad aktuella öfverallt, hafva för Gud vet
hur många århundraden sedan öfvergifvit sitt maskulina genus.
Skola bevis hämtas så långt tillbaka i tiden, ja då kan man
till sist vilja hämta dem från språkens allra spädaste,
jollrande barndom och bevisa —- precis hvad som hälst.
Hemligheten med kåte torde nog vara, att ordet ej ursprungligen är
lapskt, utan nordiskt, och att det numera endast uppåt
lappmarkerna är så att säga fullt lefvande. — Citaten från
skrifterna bevisa ej så mycket. Det är ju först och främst ej så
få någorlunda kunniga författare som skrifvit eller velat skrifva
kåtar. Af egen erfarenhet vet jag dessutom, hur ofta förf:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
