Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Hieracium alpinum). Och sedan följde den oss troget ända upp
emot spetsen af fjället. I stället för den skräpiga granskogen
inställde sig fagra björkdungar och slutligen, efter genomvandrandet
af en kort björkskog, visade sig med ens och på helt
kort afstånd, liksom framtrolladt, själfva högfjället i all sin
värdighet med kupol vid kupol. Det var en öfvermåttan tjusande
anblick i den redan dalande solens strålglans, och vägens
vedermödor, de våta myrarna, allt var i ett ögonblick glömdt. Nu
blott en backe utför, så genom en myr förstås, och sedan
sista klättringen uppför ända till toppen.
Ja, detta var den rakaste vägen, och den ville naturligtvis
föraren liksom alla andra förare taga. Men det fanns en mycket
bekvämare och behagligare och antagligen också kortare väg,
ehuru den såg ut att vara längre, ty den gick i en liten båge.
Den bergkam vi stodo på gjorde nämligen en sväng åt vänster
(norr) för att sedan omedelbart förena sig med fjället. Det var
således den kända historien om skillnaden mellan gamla och nya
landsvägar.
Längs denna jämnlöpande bergarm vandrade vi nu liksom i
en paradisets lustgård. Så föreföll det åtminstone mig.
Föreställ er en gles björkskog, men inte en vanlig, utan en lummig
och bladfager dvärgskog eller rättare dvärgpark, där solstrålarna
sila fram emellan de löfklädda stammarna och en blomsterrik
undervegetation tjusar ögat. Och så den ståtliga utsikten
öfver högfjället i den klara, rena luften. Här var sannerligen
godt att vara. Den som här hade en hydda! Och en sådan
står också på Turistföreningens program. Dum den som inte far
hit, när den blir färdig, ifall han inte gjort ett besök långt förut.
Det börjar lida på dagen. Låt oss skynda uppför
storkäglan, innan ännu solen gått och lagt sig bakom Akkafjällen.
En dryg bit, den brantaste, är kvar, men det är en härlig
promenad på brokiga mattor af de älskligaste och fagraste af Floras
skyddslingar. Man tvekar i början att sätta foten på denna
blomsterprakt. Och hvilken omväxling sedan! Öfverallt frestas
man att stanna, se och beundra.
Nära högsta spetsen vidtager ett ganska bredt bälte af lösa
stenar. All högre vegetation är förvisad härifrån. Men huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
