Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
se mera af världen, så är det blott en kort bit upp till toppen
med dess vidsträckta utsikter. Deras enda bekymmer är odjuren,
som alla sammanfattas i namnet vargar. Samma dag vi kommo
dit hade »vargen» rifvit några kreatur.
Angående fiskrikedomen i sjön kan man få höra fabelaktiga
berättelser. Kortaste och uttrycksfullaste omdömet var, att det
där finns »bedröfligt» med fisk. Måtte nu bara icke någon fara
dit och meta upp dem.
Följande morgon bröto vi upp för att bestiga fjället en
gång till. Vi togo sedan en längre och besvärligare, men
mycket lönande väg längs fjällets brantare södra och sydvästra
sluttningar genom ljusa björkparker och dunkla granskogar, genom
fagra fjällider, där gräs och blommor växa högre och vackrare
än någon annanstädes — men snart lyckades föraren åter leta
reda på sina kära myrar, i hvilka vi fortsatte i de gamla
spåren.
Under dessa dagars fjällvandringar gjorde jag en liten erfarenhet,
som jag här tillåter mig att meddela, isynnerhet som jag i det följande
hade upprepade tillfällen att kontrollera den, då den ständigt höll
prof-vet. Det rör frågan om munförrådet. En bit choklad i fickan, se där
hela apparaten! En half eller kanske endast en fjärdedels kaka af de
vanliga i handeln förekommandei (t. ex. Cloetta’s 25-öres kakor) visade
sig fullt tillräcklig för att hålla hungern borta och krafterna uppe en
hel dag. Jag tviflar icke, att denna enkla kost skall visa sig lämplig att
använda äfven under långt allvarsammare färder, och jag tager mig
friheten att särskildt fästa herrar Andrées och Ekholms uppmärksamhet därpå.
I sammanhang härmed torde det hafva ett visst intresse att taga
kännedom om de sätt, som användas af vallhjon, jägare och dylikt folk,
som ströfva omkring med tom mage och ännu tommare matsäck. Två
surrogat äro vanliga: grankåda och björksaf. Den förra tuggas endast,
och lär för öfrigt vara ett förträffligt medel att hålla tänderna rena och
friska. Den senare fås genom att flänga af näfvfrn på björkar och sedan
skrapa stammen med en knif. Det fastnar då på knifbladet en hvit,
saftig massa med sötaktig smak. Ofta finner man i skogarna unga
björkar, som behandlats på detta sätt. Plmellertid är det icke någon
efter-följansvärd metod, isynnerhet om man skalar trädet rundtorn, ty då är
det prisgifvet åt förgängelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>