- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1896 /
20

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fjällbäcken eller änderna, som fylla vikarna och bukterna af den
vasslösa sjön — så lycka till!

Man bor förträffligt hos HANS OLOFSSON i Jormliden. Ett
helt, stort hus stod till mitt förfogande. Det var den s. k.
vinterstugan. Och är man inte rädd för spöken eller har den
ovanan att se gastar, som stirra på en genom de gardinlösa
fönsterna, så har man ingen orsak att klaga. Alldeles ensam
är man för öfrigt icke. Stundom, isynnerhet om nätterna,
ställes det till små trefliga upptåg och påhitt af muntra
sällskap, som man inte är närmare presenterad för, men lätt nog
kan bli. De äro för öfrigt anspråkslösa nog att endast mera i
förbifarten tråda sin dans på sängkammargolfvet. Hälst hålla
de sig på plankbiljettsplatserna rundtom i väggarna. Det
måste därför anses som ett rent misstag, när en ingeniörs hustru
eller dotter, som före mig logerade här, en gång fann en sådan
liten byting (råtta[1], förstås) i en af sina strumpor, som hon
skulle ta fram ur nattsäcken. — En dag, när jag satt på min
stol, kom ett sådant vänligt litet djur framtrippande och stälde
slutligen sina små näpna framben på min fot för att riktigt
kunna ta mig i betraktande med sina pigga ögon, som glänste
svarta och runda i hennes förtjusande lilla råttansikte. Hvad
hon därvid tänkte, kan jag inte berätta. Möjligen tänkte hon
detsamma, som min värdinna, när hon en god stund under djup
tystnad tagit mitt utseende i öfvervägande morgonen efter min
ankomst. — Men jag ber om ursäkt, att jag höll på att komma
in på personligheter.

Någon slags etikett kommer för öfrigt icke i fråga hvarken
bland dem som ha en svans eller dem, som sakna denna
prydnad. Det var rätt vanligt, att personer kommo inklifvande och
ogeneradt slogo sig ned, nyfiket studerande mina åtgöranden,
vare sig jag åt eller arbetade. Ur sina pipor utsände de
hedervärda gästerna hela moln af mer eller mindre tvifvelaktig
tobakshalt. Då och då spottade de på det brunmålade golfvet eller
snöto sig högljudt och icke på det sätt, som begagnas af de
»veke uslingarna» söderut. Det yngre släktet var något mera


[1] Den stora grå råttan saknas här.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1896/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free